Hur lång tid tar det tills folk börjar undra? Om jag stänger av mobilen, lägger av hemtelefonen och bryter av alla kontakter med folk i min omgivning. När börjar folk undra? Finns det någon som bryr sig egentligen?

Det här skulle kunna bli intressant..

Ladda... Skjut!

EDIT:  24/5-09 lägger till en liten kommentar bara. Fyfan alltså, att jag blev så nere så snabbt.. nåväl - det är ju kul det också. Oroa er inte, ingen slipper undan mig...

Jag har inte bloggat på sistone, jag har inte haft något att skriva. Jag har på något sätt satt mig i en rävsax som snart sluter sig runt mitt ben - jag antar att jag har förtjänat det för en så fruktansvärt dålig metafor, vi försöker igen:

Jag har inte bloggat på sistone, jag har inte haf något att skriva. Jag är less på att alltid vara någon annan för att passa någon annan bättre, och det är ju dumt. Jag dras hela tiden mot människor som är som mig men som, precis som jag, inte klarar av människor som mig, och tyvärr kommer sällan gott ur det. Jag måste få in i min skalle att det är poänglöst. Nu är det fan dags att shape up sig och försöka få de största kuggarna att passa i varandra för att senare sätta fart på de mindre hjulen.


Övrigt i korthet:
- Jag flyttar till sthlm i höst och pluggar civ.ing. på KTH
- Jag har börjat jobba som personlig assistent
- Jag har träffat orsaken till att Robert är glad som en... jag vet inte vad, och hon verkar helt klockren
- Jag kommer inte att åka till Roskildefestivalen i sommar (jag var den enda av oss som skulle åka som köpte biljett innan de tog slut)
- Vill du gifta dig med mig?

Allt ska inte vara bra, det är liksom inte alltid meningen. Jag pustar och lutar stilla min rygg mot de stora tegelstenarna i barriären, de skrovliga stenarna är fruktansvärt obekväma och jag försöker hitta en behaglig stälning för att få vila några minuter. Jag tar upp en gitarr och spelar försiktigt de tre första tonerna i en vanlig d-molskala. mot slutet av det lilla plinkandet, då sången vanligtvis snart kommer in slänger jag på kvart och kvint (fjärde och femte tonerna) från d-molskalan.

What shall we use to fill the empty spaces
Where waves of hunger roar
Shall we set out across this sea of faces
In search of more and more applause

Shall we buy a new guitar
Shall we drive a more powerful car
Shall we work straight  through the night
Shall we get into fights
Leave the lights on
Drop bombs
Do tours of the East
Contract diseases
Bury bones
Break up homes
Send flowers by phone
Take to drink
Go to shrinks
Give up meat
Rarely sleep
Keep people as pets
Train dogs
Race rats
Fill the attic with cash
Bury treasure
Store up leisure
But never relax at all
With our backs to the wall

Efter det suckar jag och inser att jag står just så: med baken mot barriären. Jag låter gitarren vila mot marken; kroppen i marken och halsen i ena handen. Jag undrar.. Jag testar.. Jag greppar gitarren hårt i halsen och med båda händerna slår jag den hårt mot muren, flisor flyger och jag börjar vråla, jag får ont i händerna av de stumma slagen och ingeting händer - förstås - med barriären. Det enda jag märker är hur grafittin flagnar lite i kanterna när jag de sista gångerna svingar den nu, lösa gitarrhalsen som med hjälp av några strängar har delar av gitarrkroppen läst slängande efter sig. Men jag behöver er inte, era jävlar..

I don't need no arms around me
I don't need no drugs to calm me
I have seen the writing on the wall
Don't think I need anything at all
No, don't think I need anything at all
All in all it was all just bricks in the wall
All in all you were all just bricks in the wall

Jag kommer aldrig bli nöjd,
det finns inget chans.

Det finns ingenting ni kan göra,
för det här är flykt, från flykt, från flykt,

Så kommer det att förbli,
för ni kan aldrig göra mig nöjd
igen

du får mig, jag är din.
(Jag lovar!)
Klös dig igenom, och jag är din.

"gröna kullar, röda krogar
gråa himlar, svarta öl"

fick du ~ igår?

Det är inte riktigt lika lätt att stå ut för det finns inte mycket som står rätt till. Det är inte lika lätt att orka strö ut problem i ett poesins rensningsgaller för att plocka bort allt bråte och annat överdrivet tråkigt. Jag häller istället min ångest över berggrund och egyptisk mytologi, för det är där den hör hemma.. för tillfället.


de två krokarna med bojar på som sitter i mina näsborrar och på så sätt håller näsan över ytan är Terry Pratchett och K'naan, den senare syns nedan spelande låten Soobax:




 

Jag har jobbat som lärarvikarie i två veckor och kommer att jobba i två veckor till, minst. Det har givit mig lite mer tid än jag önskat tillbaka på högstadiet. Jag har mycket svårt för högstadiet, folk är osäkra, pubertala och fruktansvärt uppkäftiga - högstadiet är fruktansvärt jobbigt. Jag har haft några väldigt trevliga klasser den här veckan och har trivts mycket bra, men som vikarie är man ett öppet mål för den klick människor som gör allt för att jävlas och vara tuffa. Fråntaget att alla de dryga skitungarna försöker förstöra mina lektioner genom att banka på dörrar och annat larvigt blir jag fövånad över att tre olika klasser har frågat mig om jag är homosexuell. Jag har inga som helst problem med att folk frågar, det är bra, det konstiga är att de, säger att man lätt "kan tro det". I högstadiet finns det väldigt få personer som är öppet homo- eller bisexuella, det leder till att eleverna har väldigt konstiga idéer om vad homosexuallitet är. Folk får gärna fråga, det ger en möjlig öppning till att prata om sexuallitet och det behöver 14-åringar göra.

Det intressanta var när ett par elever som jag kommer mycket bra överens med och sitter och pratar med på en rast säger "Alltså, jag måste fråga en sak, (och här vet jag vad hon ska fråga och ler lite försiktigt) du är dig själv och vågar stå för det och det gör att du är cool, men det börjar pratas massa konstiga saker då. Så... är du bög?" Jag skrattar och säger, "nej, det är jag inte" hon svarar "Nej, men jag tycker inte att du är det, men folk säger det...". Observera att hon säger "jag tycker inte du är det" hade hon sagt "Jag tror inte det" så hade det varit ett tecken på en viss insikt om vad sexuell läggning är. Nu sa hon alltså "Jag tycker inte att du är det". betyder det här att om hon hade tyckt att jag varit homosexuell så hade jag varit tvungen att vara det? Det här är väldigt talande för den osäkerhet inför sexuallitet som finns hos många högstadieelever. Enligt mig finns det två slutsatser att dra: 1) högstadieelever har en mycket liten psykisk sexuell mognad, och 2) homofobi är mer ok att yttra än tillexempel xenofobi (främlingsfientlighet, rasism), och det är dåligt.