Igår skrev jag om Tom Morellos vis-projekt, The Nightwatchman, på temat protestvisor. Idag tänkte jag berätta om en annan typ av protestvisor, nämligen den amerikanske hip hoparen Immortal Technique. Den mannen har visat vad hip hopen verkligen kan vara, de (svarta) amerikanernas, uppvuxna i hårda kvarter, protestsånger. Immotral Technique har släppt två skivor, Revolutionary vol.1 och vol. 2, på eget skivbolag, allt för att undvika de stora skivbolagens styrning av det politiska budskapet i texterna.

Även om många av texterna på de båda skivorna innehåller en hel del attityd som man själv kan ha svårt att relatera till så finns det ett tydligt politiskt budskap genomgående i texterna. "Technique" tar upp aktuella frågor som amerikansk utrikespolitik, både i Mellanöstern och i Sydamerika, men också inrikespolitiska frågor, som den amerikanska kristna högerns konservativa syn på bl.a. abort. Revolutionary vol. 1 släpptes 2001 och vol. 2 släptes 2003, alltså under de två första åren av Bushadministrationens agressiva "krig mot terrorismen". Många av texterna tjänar därför syftet att uppvigla folk mot kriget, i låten Harlem Street från vol.2 utrycker han det såhär snyggt:

"They vote for us to go to war instantly
But none of their kids serving the infantry
The odds are stacked against us like a casino
Think about it, most of the army is black and latino"

Ladda ner båda skivorna här och lyssna noga och begrunda!

Ok, jag borde verkligen skriva ett långt och strukturerat blogginlägg om det här, tyvärr har jag inte ritkgit fokus för att göra det, men jag måste skriva någonting..

Jag är uppvuxen i ett hem där musiken alltid har varit politisk och ett verktyg för att föra ut en protest mot ett sjukt samhälle. Jag är uppvuxen med både svensk progg à la 1970-talet och Bob Dylan som musiken som spelas. Som sådan är det med en viss vånda jag känner att jag bör skriva om de protestsånger som skrivits på 2000-talet och som verkligen är en frisk fläkt i en värld av Idol och schlager.

Till att börja med måste the Nightwatchmans debutskiva "One Man Revolution" lyftas fram. The Nightwatchman är Tom Morellos (den avantgardistiska gitarristen från Rage Against the Machine och Audioslave) alterego. För oss som är inbitna lyssnare på Rage Against the Machine är det här någonting nytt, instrumenten som används är akustiska (gitarr, munspel, piano etc) och för första gången någonsin (???) hörs Tom Morello sjunga, och som han gör det... Det här är klassiska, Amerikanska protestvisor och Morello gör ingen hemlighet av att det är Woody Guthrie, Billy Brag, Bob Dylan och de andra grabbarna som är de stora förebilderna. Trots det mycket stiltrogna och genuina valet av form tar skivan upp många mycket aktuella ämnen, som USA:s krig och efterföljande ockupation av Irak. Genomgående för hela skivan är känslan av att drivkraften bakom låtarna varken är ekonomisk vinning eller för nöjes skull utan helt enkelt för att det finns saker som är fel och någon måste protestera, eller för att citera Morello själv:

" Well I'm the triggerman, baby
And tonight I'll prove
That this machine here
Well it kills fascists too
And don't be surprised
If the sermon on the mount
Next time is delivered
In a little coffee house
Cause somebody here's
Gotta let them know
I doubt it's me
But here I go
I hit the button
Tape started to roll"
the Nightwatchman - Maximum Firepower

Ladda ner the Nightwatchmans skriva "One Man Revolution"

forts. följer, nu ska jag till gymmet...


(besvärligt, ska detta hamna unde rkategorin "Politik" eller "Poesi"?)