tripp trapp trull
jag är pojken som gråter om natten - bokstavligt talat
och jag killen heladan' under några timmar när det passar sig
Jag är en grann ung man på arton år som står i poser på scen för er
och stammar fram annagram
och jag killen heladan' under några timmar när det passar sig
Jag är en grann ung man på arton år som står i poser på scen för er
och stammar fram annagram
Bible inc.
på hultsfred 2004 fick jag en street bible, det var lite chockerande att bli påhoppad av nåpgra klämkäcka människor i de skabbigaste "kvarteren" på campingen och helt seriöst få en hipp utgåva av nya testamentet. Jag har inte öppnat den förr än idag. Den stod bredvid en diktsamling av Johan Lindblom (Lappverk) som jag tänkte läsa lite i eftersom den är betydligt bättre än bibeln och jag inte heller läst den så mycket. det här stod att läsa på insidan av bibeln:
"Alla texter och bilder fyrfärginlagan tillhör Bile for the Nations e.V. Copyright ©Bible for the nations e.V All rights reserved. bibeltexter är hämtade från Nya tstamentet, En levande bok, Copyright ©1974, 1977 och 1987 International Bible Society."
Att texten är formaterat till ett kors gör det bara ännu roligare, Jesus Kristus inc.
"Den första kärleken går aldrig över, men den tar alltid slut"
Veronika bestämmer sig för at tdö av Paolo Coelho
"Alla texter och bilder fyrfärginlagan tillhör Bile for the Nations e.V. Copyright ©Bible for the nations e.V All rights reserved. bibeltexter är hämtade från Nya tstamentet, En levande bok, Copyright ©1974, 1977 och 1987 International Bible Society."
Att texten är formaterat till ett kors gör det bara ännu roligare, Jesus Kristus inc.
"Den första kärleken går aldrig över, men den tar alltid slut"
Veronika bestämmer sig för at tdö av Paolo Coelho
ett drömrekviem
åh, herregud. Jag vill skriva någonting, jag känner att jag måste skriva någonting men känner mig stum i hela kroppen. Jag har precis sett en av de bästa filmerna någonsin. Requiem for a dream. Otroligt vilken film, förbannat stark. Till en början verkade filmen bara lite lagom urflippad och sånna filmer gillar jag. Vanligtvis börjar filmer ganska lugnt och dalar sedan ner till en lagom störd nivå, den här hade ingen botten. Requiem for a dream var så otroligt stark och så helt jävla utflippad - man blir illamående och vill titta bort men blicken är klistrad. Man vill inte se, men kan inte förmå sig att titta bort. äckligt störd och så jävla snygg. Jag vet inte om jag ska gå och spy eller om jag bara ska skjuta mig i skallen direkt - fyfan vilken bra film.
den får 5 sköldpaddor av fem möjliga ¤¤¤¤¤; blir en solklar femma på filmtipset.se!
den får 5 sköldpaddor av fem möjliga ¤¤¤¤¤; blir en solklar femma på filmtipset.se!
Ett moln i byxor
Just nu läser jag en otroligt svart bok. Pianolärarinnan, av Elfride Jelinek. Den handlar om en, av sin mor hunsad, pianolärarinna och hennes liv. En väldigt odramatsik bok men ändå väldigt bra. Jelinek skriver med otrolig smärta, som verkligen kryper in i kroppen på läsaren. Bra, men inte fantastisk bok. Har läst halvvägs så jag återkommer när jag läst klart den.
För ett par veckor sedan läste jag boken "i en gåtfull spegel" av jostein gaarder, som skrivit den filosofiska klassikern Sofies värld. I en gåtfull spegel handlar om en sjuk flicka som har änglavakt, läsaren får vara med i ett möte mellan en ängel och en människa, mycket söt bok.
Idag har jag fått två böcker jag beställt, två helt fantastiska skrifter. Dels är det En Svältkonstnär av Franz Kafka dels diktsamlingen JAG! av Vladimir Majakovskij. En Svältkonstnär är en samling av alla noveller Kafka gav ut under sin livstid, riktigt bra skit. Den innehåller bland annat den klassiska långnovellen Förvandlingen, en berättelse som börjar "När Gregor Samsa vaknade en morgon ur sina oroliga drömmar fann han sig liggande i sängen förvandlad till en jättelik insekt" - kafkaotiskt och helt underbart! Två andra guldkorn ur den 250 sidor långa samlingen är novellerna "i straffkolonin" och "en svältkonstnär". "I straffkolonin" handlar om en diplomat på besök i en utländsk straffkoloni där föreståndaren stolt visar upp avrättningsmaskinen de har, ett riktigt mästerverk som leder till en säker, plågsam död till allmän beskådan. "En Svältkonstnär" är en samling (som alltså är en del av den stora samlingen jag nu köpt med samma namn) med korta noveller som behandlar konsten och skildrar ett par olika berättelser om människor som lever för konsten - på riktigt. Jag har inte läst alla noveller i samlingen, ska göra det så fort jag är klar med Pianolärarinnan, men de jag läst är fantastiska, helt störda på ett sätt bara Kafkas verk kan vara, men helt fantastiskt bra! Diktsamlingen JAG! av futuristen Vladimir Majakovskij är ett mästerverk. Jag har inte läst alla dikterna men de jag läst är bara så coola. Majakovskij är att betrakta som den förste estradpoeten, dikten "Ett moln i byxor" (som kan vara det bästa stycket poesi som någonsin skrivits) förekom först som ett stycke estradpoesi, för att senare ges ut i tryckt form.
"Ni ömsinta
vill älska till violiner
dom råbarkade vill ha en kärlek som pukornas bra.
Men ingen av er kan vända ut och in på er
tills ni blir bara läppar som jag!"
kaxigt, coolt och så jävla snyggt, helt enkelt! =) Delar av prologen och del I av Ett moln i byxor framförde jag som en del av ett estradpoesiframträdande jag gjorde på Krokstrandsfestivalen sommaren 2005.
För ett par veckor sedan läste jag boken "i en gåtfull spegel" av jostein gaarder, som skrivit den filosofiska klassikern Sofies värld. I en gåtfull spegel handlar om en sjuk flicka som har änglavakt, läsaren får vara med i ett möte mellan en ängel och en människa, mycket söt bok.
Idag har jag fått två böcker jag beställt, två helt fantastiska skrifter. Dels är det En Svältkonstnär av Franz Kafka dels diktsamlingen JAG! av Vladimir Majakovskij. En Svältkonstnär är en samling av alla noveller Kafka gav ut under sin livstid, riktigt bra skit. Den innehåller bland annat den klassiska långnovellen Förvandlingen, en berättelse som börjar "När Gregor Samsa vaknade en morgon ur sina oroliga drömmar fann han sig liggande i sängen förvandlad till en jättelik insekt" - kafkaotiskt och helt underbart! Två andra guldkorn ur den 250 sidor långa samlingen är novellerna "i straffkolonin" och "en svältkonstnär". "I straffkolonin" handlar om en diplomat på besök i en utländsk straffkoloni där föreståndaren stolt visar upp avrättningsmaskinen de har, ett riktigt mästerverk som leder till en säker, plågsam död till allmän beskådan. "En Svältkonstnär" är en samling (som alltså är en del av den stora samlingen jag nu köpt med samma namn) med korta noveller som behandlar konsten och skildrar ett par olika berättelser om människor som lever för konsten - på riktigt. Jag har inte läst alla noveller i samlingen, ska göra det så fort jag är klar med Pianolärarinnan, men de jag läst är fantastiska, helt störda på ett sätt bara Kafkas verk kan vara, men helt fantastiskt bra! Diktsamlingen JAG! av futuristen Vladimir Majakovskij är ett mästerverk. Jag har inte läst alla dikterna men de jag läst är bara så coola. Majakovskij är att betrakta som den förste estradpoeten, dikten "Ett moln i byxor" (som kan vara det bästa stycket poesi som någonsin skrivits) förekom först som ett stycke estradpoesi, för att senare ges ut i tryckt form.
"Ni ömsinta
vill älska till violiner
dom råbarkade vill ha en kärlek som pukornas bra.
Men ingen av er kan vända ut och in på er
tills ni blir bara läppar som jag!"
kaxigt, coolt och så jävla snyggt, helt enkelt! =) Delar av prologen och del I av Ett moln i byxor framförde jag som en del av ett estradpoesiframträdande jag gjorde på Krokstrandsfestivalen sommaren 2005.
USA ut ur Irak!
Idag (18 mars 2006) är det tre år sedan USA invaderade Irak. Folk dör fortfarande och ockupationsmakten USA stöd för sin närvaro från det Irakiska folket - that's US democracy. Irak förblir den enda fria demokrati där utländsk militär kontrollerar landet - tur att det är Irak, annars hade man nästan kunnat tro att USA bara ersatt ett skräckvälde med ett annat, som passar dem bättre.
visst är det trist att bush är rasist
utdrag ur dikten fotsoldat (skriven i höstas):
"så visst nu känns det rätt trist
att vistas i en kista
medan världen flyter ovanför
och människor stolt gör honör
för en general och sen dör
Det är så det går
men läker tiden alla sår
- som krigen sår"
"Irak förblir den enda fria demokrati där utländsk militär kontrollerar landet - tur att det är Irak, annars hade man nästan kunnat tro att USA bara ersatt ett skräckvälde med ett annat, som passar dem bättre"
Läs Flamman!
Gör någonting, vad du kan, för att bidra till kampen mot ockupationen av Irak, det förekommer demonstrationer runtom i landet, delta om du har möjlighet! Här är en jävligt bra artikel skriven av Aron Etzler, chefredaktör på Flamman.
visst är det trist att bush är rasist
utdrag ur dikten fotsoldat (skriven i höstas):
"så visst nu känns det rätt trist
att vistas i en kista
medan världen flyter ovanför
och människor stolt gör honör
för en general och sen dör
Det är så det går
men läker tiden alla sår
- som krigen sår"
"Irak förblir den enda fria demokrati där utländsk militär kontrollerar landet - tur att det är Irak, annars hade man nästan kunnat tro att USA bara ersatt ett skräckvälde med ett annat, som passar dem bättre"
Läs Flamman!
orgasmiska ord med en penna från ok/q8
Jag har för första gången på typ en månad skrivit poesi idag, det var otroligt skönt, och kul. Orden har legat och skavt i mig lite ett tag nu och idag exploderade idag, av någon anledning på bussen från falun till rättvik (där jag skulle byta till tåg mot mora). Jag satt och läste Pianolärarinnan av Elfride Jelinek, vilket kan ha svärtat dikten en aning :). När jag väntade på tåget i rättvik styrde jag mina steg mot OK/Q8 som ligger precis bredvid järnvägsstationen, där jag fick en penna, det var jätte snällt. Den ska bearbetas och skrivas kalrt, men ungefär dethär skrev jag (jag orkar inte göra någon radbrytning, rytmiken kan ändå inte skrivas ut, den är för osammanhängande):
"Jag betraktar, föraktar de som profiterar och jag profilerar mig som en av de poeter som förnekar gudar och profeter. nu blir det på er jag avlastar detta som ett vendetta. Mest för att a något skrivet om att jag givit upp illusionen om normen som normen. Jag lider kval, och det svider, jag kanske ter mig banal men slår jag hål på mitt skal får ni se en kanal genom min kropp som leder rakt upp till gud.
För somliga straffar gud med detsamma - jag tillexempel
(gud är en ynklig figur, men tillbaks till diktens kärna) det jag vill ha sagt: att jag förnekar profeter och kungligheter trots traditioner som är gamla för det ända de gör är svamla om sin egen makt och folkförak. Jag är en ateistisk profet och poet, och jag stammar fram annagram och ordlekar utan snack om en allsmakt. Jag är precis som alla övriga bedrövliga dödliga som förstrött fötts via sms och är less på en värld utan ferier - jag är en helt vanlig kille som gillar tecknade serier."
"Jag betraktar, föraktar de som profiterar och jag profilerar mig som en av de poeter som förnekar gudar och profeter. nu blir det på er jag avlastar detta som ett vendetta. Mest för att a något skrivet om att jag givit upp illusionen om normen som normen. Jag lider kval, och det svider, jag kanske ter mig banal men slår jag hål på mitt skal får ni se en kanal genom min kropp som leder rakt upp till gud.
För somliga straffar gud med detsamma - jag tillexempel
(gud är en ynklig figur, men tillbaks till diktens kärna) det jag vill ha sagt: att jag förnekar profeter och kungligheter trots traditioner som är gamla för det ända de gör är svamla om sin egen makt och folkförak. Jag är en ateistisk profet och poet, och jag stammar fram annagram och ordlekar utan snack om en allsmakt. Jag är precis som alla övriga bedrövliga dödliga som förstrött fötts via sms och är less på en värld utan ferier - jag är en helt vanlig kille som gillar tecknade serier."
ett manifest för de små
Säger jag "fånga dagen"? Jag vidhållar att förra inlägget kan ses som pseudodjupt, men att degradera mig själv till att ställa mig som ett fån och vråla "carpe diem", det gör jag inte! Allt jag vill ha sagt är att ditt liv inte behöver vara så jobbigt som det ofta kan kännas (och jag vet hur det känns - på riktigt). Allt jag menar är att man kan skratta för at tman vill det, du kan gå ut genom din lucka och titta på världen och säga "hej, ta det nu varligt, för här kommer jag - och jag tar er med storm". Titta på världens små ting, trotoarkanter, gatlycktor, mönstret i stolpen vid busshållplatsen. Just den stolpen du ser varje dag när du står i det svinkalla vintervädret, just den kan vara vacker. Om du låter den vara det - om du gör den vacker. trotoaren du går på är vacker, för du går där och världen ska vara gald att den har just dig. Fånga inte dagen, fånga det alldagliga och låt det vara vackert. Kanske att jag fastnar i de latinska orden trots att jag bestämt vidhåller att jag inte vill dit. Varför vidhåller jag så bestämt att jag kommer med andra ord? Jo, för att alla gamla tänkare, alla poeter och alla andra som sagt massa saker som idag är vedertagna "kloka ord", alla dess personer är mycket. men de är inte mig. De som sa det är inte mig och jag är vacker - precis som du och du och, ja absolut, du också. Det här är ett manifest för de små. Glöm aldrig att du är vacker (ytterligare en klyscha, jag ber om ursäkt). Ingen annan, INGEN annan inser riktigt vidden av vad du är. Ingen älskar dig som du ska älska dig själv - du är vacker och jag är glad att du finns. Det här är ingen kärleksförklaring till någon speciell person utan ett manifest för de ensamma, de trötta och alla andra som misstänker att ljuset i tunneln är ett tåg. Det här är en uppmaning att aldrig tvivla på din egen drivkraft. Det här är en kram, en klapp om ryggen och ett stillsamt resignerande. För jag kommer aldrig förstå alla dina sidor, alla aspekter av det mångdimensionella, det mångfaseterade, du är. Jag fattar aldrig, och det gör mig ledsen. Jag glad att få omge mig av människor som, åt minstonne delvis, inser sin egen förmåga och som också börjat inse att det inte finns några gränser
.
Det här är långt ifrån ett politiskt manifest, långt ifrån någon sorts hyllning till de ny liberala tankarna om att man ska skita i andra och älska sig själv. Var allt du är, vet att du är det, men var också ödmjuk och tänk alltid i kollektiva banor. Världen i stort är inte den roligaste platsen, det går bara utför - rasistiska krigsförbrytelser går förbi medan pengar hovas in av en överklass som bara blir rikare och rikare. Mycket är åt helvete så inse att du, eftersom du är så mycket mer, har en viss förmåga att rucka grundvalarna på vilken denna förskräckliga världsordning vilar. Glöm ej heller att det finns ställen på väg åt rätt håll.
Det har många gånger skrikits, sjungits och menats att ett enat folk aldrig kan trampas ned. Det är så sant - så sitt inte ensam, älska dig själv, men inte på ett narcissistiskt och nedlåtande vis à la moderata ungdomsförbundet, MUF.
.
Det här är långt ifrån ett politiskt manifest, långt ifrån någon sorts hyllning till de ny liberala tankarna om att man ska skita i andra och älska sig själv. Var allt du är, vet att du är det, men var också ödmjuk och tänk alltid i kollektiva banor. Världen i stort är inte den roligaste platsen, det går bara utför - rasistiska krigsförbrytelser går förbi medan pengar hovas in av en överklass som bara blir rikare och rikare. Mycket är åt helvete så inse att du, eftersom du är så mycket mer, har en viss förmåga att rucka grundvalarna på vilken denna förskräckliga världsordning vilar. Glöm ej heller att det finns ställen på väg åt rätt håll.
Det har många gånger skrikits, sjungits och menats att ett enat folk aldrig kan trampas ned. Det är så sant - så sitt inte ensam, älska dig själv, men inte på ett narcissistiskt och nedlåtande vis à la moderata ungdomsförbundet, MUF.
Pseudodjupa tankegångar till en roman jag aldrig kommer skriva (klart)
1. Livet är ett timglas. Vi består av ett hårt skal med en svag punk i centrum. Genom livet strömmar små korn av längtan och lycka så länge du lever, genom dig strömmar liv. Det är den svaga punkten som ger dig möjlighet att sakta åtnjuta lyckan, lite i taget. Det är dina svagheter som ger dig möjligheten att överleva. Är timglaset Livet så är strypningen på mitten det du lever i, av och för i detta nu. Det är i denna strypning, i denna svaga länk, du lever. Tar du ut för mycket på en gång kommer det inte att bestå. Så uppmanar jag till återhållsamhet? Säger jag att vi ska vara lyckliga åt det lilla och inte begära mer av livet? Nej, jag uppmanar dig att titta noga på varje litet sandkorn i ditt timglas. Se dess form, räkna dess sidor och förbryllas av varje sida - se det vackra i det du är given.
2. Livet är som ett timglas, är du ovarsam faller du och då brister ditt liv i den svaga punkten. Överlever du bristningen så kommer ändå all glädje och lycka rinna ur dig. Om du försiktigt lägger dig ner kommer allting vara för evigt, sanden kommer aldrig ta slut. Men utan ett momentant liv med ett ens ett uns lycka och glädje; vad är då en glaskropp värd? Slutar lyckan och glädjen strömma genom dina svagheter är ditt liv inte vatten värt. Stirra dig inte blind på varaktighet och tidsrymder, låt dig istället fångas av sekunderna och låt de vara värda mer än eoner.
3. Livet är som ett timglas, när sanden ta slut finns det inget kvar att leva för och då dör du. Livet är dömt att ta slut men vågar du vända på ditt liv så kan du lura döden. Vänd upp och ned på livet och de sandkorn som kommer strömmande kommer verka som nya, lyckans och glädjens perfektion är fullständig och du blir aldrig trött på att se den"
Tack, Paolo Coelho, folk borde göra mer som Veronika
2. Livet är som ett timglas, är du ovarsam faller du och då brister ditt liv i den svaga punkten. Överlever du bristningen så kommer ändå all glädje och lycka rinna ur dig. Om du försiktigt lägger dig ner kommer allting vara för evigt, sanden kommer aldrig ta slut. Men utan ett momentant liv med ett ens ett uns lycka och glädje; vad är då en glaskropp värd? Slutar lyckan och glädjen strömma genom dina svagheter är ditt liv inte vatten värt. Stirra dig inte blind på varaktighet och tidsrymder, låt dig istället fångas av sekunderna och låt de vara värda mer än eoner.
3. Livet är som ett timglas, när sanden ta slut finns det inget kvar att leva för och då dör du. Livet är dömt att ta slut men vågar du vända på ditt liv så kan du lura döden. Vänd upp och ned på livet och de sandkorn som kommer strömmande kommer verka som nya, lyckans och glädjens perfektion är fullständig och du blir aldrig trött på att se den"
Tack, Paolo Coelho, folk borde göra mer som Veronika
Göteborg.Paolo.Coelho.(via. Majakovskij).Studentfest.OBS!.Tävling.Längst.Ner.I.Inlägget
Det här blogginlägget kommer att beröra de sakerna jag nämnde i rubriken, alltså lite smått och gott.
Till att börja min vistelse i Göteborg. Den var jävligt kul. Till att börja med måste jag säga att jag träffade Christian Bengtsson, aka Rille, och det är alltid fem stjärnigt. För att använda en Looptroop-citering: "ni som förstår förstår, andra kan fantisera", Rille är helt keeng! Sen träffade jag även min föredetta flickvän som bor i kollektiv med Rille och ett par till trevliga människor. Träffade altlså Johanna.. det var ett beslut i sista minuten och jag var lite orolig at tdet skulle kännas jobbigt, men det gjorde det inte. Det kan sammanfattas i tre ord, roligt, mysigt och osentimentalt - vidare kan man förkorta det till ett ord: Keeeng! så det var king. Jag träffade även Oskar, Matilda, Beata, Joel, Stefan och de andra jag lärt känna genom Cirkus Miramar (som förövrigt spelade på Poesifestivalen i trollhättan som jag också var på i lördags) och det var ruskigt kul!
och, nästa sak att beröra är författaren Paolo Coelho. På bokrean förra året införskaffade jag boken Alkemisten av Coelho på inrådan av (hockey-)Kalle. Boken som berättar historien om Santiago, en andalusisk herdepojke, som följer sin dröm om att finna en av världens dyrbaraste skatter och är Coelhos mest kända verk. Jag köpte på årets bokrea en annan bok av samma författare som jag just läst klart. Boken heter Veronika bestämmer sig för att dö och precis som alkemisten är den berättad med stor intensitet och ett konstnärligt språk som snuddar vid magi. Alkemisten är ofta omnämnd som en bok som ger människor en förändrad syn på livet men den senare av böckerna är den som påverkat mig mest. Boken handlar om Veronika, en ung kvinna i Slovenien utan något egentligen att klaga på i livet - hon har ett fast arbete, ett billigt och enkelt boende och har inga som helst problem med män - och det får henne att försöka ta sitt liv. Veronika sväljer de fyra askar sömntabletter hon lyckats komm aöver och lägger sig för att somna in men vaknar efter en veckas koma upp på mentalsjukhuset Villete och blir bestört över att hon överlevt. Läkarna ger henne besked om att hon på sätt och vis inte alls överlevt, hennes hjärta tog så pass allvarlig skada av läkemedlena att hon inom en vecka kommer att dö. Veronika tvingas leva sina sista dagar på detta ställe och börjar så smått lära känna ett par andra patienter - ett par andra dårar. Veronikas funderingar kring sitt liv väcks och hon börjar fråga sig om det var hennes fel at thon hade ett tråkigt liv, om hon kunde göra någonting åt tristessen. Veronikas funderingar kring livet väcks just när hon inser att det kommer ta slut. Hon försöker slå bort funderingarna men lyckas inte, tillslut lyckas hon förlikas med insikten at thon ska dö. Det är i stora drag vad boken handlar om - men jag har inte avslöjat någonting som gör att den inte är värd att läsa! Coelho skriver med ett språk som för mina tankar till någonting svävande, vissa författare gör mellanlandningar, skutt eller långa löpsteg med sin läsare genom boken - Coelho får sina läsare att sakta levitera i något sorts lugn trots att man ständigt håller på att explodera av alla känslor som strömmar. När jag hittade boken på Bokia i Mora och läste baksidetexten fastnade jag direkt för boken och tänkte att den här ska jag läsa någon gång när jag verkligen vill känna svårmodet och när jag känenr att jag är för sprallig för poesi - då ska jag sänka mig själv med denna bok. Jag tänkte att man förmodligen sjunker så djupt i ångest och depp att man får jord i näsan av boken - jag hade fel. Jag har aldrig läst en bok som givit mig så stor livslängtan och som verkligen gjort mig glad - den var enastående, är enastående! Läs den!
Rubriken annonserar att jag ska beröra Majakovskij - det ska jag. I Vladimir Majakovskijs dikt Ett moln i byxor skriver han om hur dikter blir till, han skriver att det är galet att tro att dikter blir till genom att "En poet dyker upp öppnar munnen på glänt står där själfull och fånig och gapar" utan att orden måste ligga och gnaga och tära på poeten innan han kan skriva dem - och han skriver dem för att de gör ont och måste ut. Boken Veronika bestämmer sig för att dö har nämligen satt igång ord att gnaga i mig, jag känner på mig att jag kommer skriva en dikt om/av boken. Jag känner en stark längtan att skriva om Paolo Coelhos glömda karraktär, Villetes swedenborgska rum, insulinkoma, elekrokonvulsiv terapi och om paradisvisioner. Djupt i mig känner jag galenskapen, dårskapen och den totalt underbara känslan av att leva ligga på lur, det är helt underbart.
Till sist, nu ska jag prata om studentefestande. På torsdag, den nionde mars ska jag på studentfest och jag måste klä ut mig till någonting på kvällens tema. Kvällens tema är något så fantasilöst som Vilda Västern. Jag vägrar gå klädd som cowboy och jag vill inte heller klä ut mig till prostituerad. De idéer jag har kommit på är att klä ut mig till antingen en hängd man med svart huva, hängsnara, bakbundna händer och lite allmänt smutsiga kläder eller att klä ut mig till en dosa tuggtobak av märket Oliver Twist genom att ta ett Twisterspelbräde (alltså en sån där stor plastduk med olika färgprickar på) och tejpa på oliver på - då blir det ju Oliver Twist! Ni kan väl hjälpa mig att komma på bättre förslag - skriv en kommentar med ditt förslag, om ditt förslag blir det jag väljer bjuder jag på glass vid tillfälle!
Till att börja min vistelse i Göteborg. Den var jävligt kul. Till att börja med måste jag säga att jag träffade Christian Bengtsson, aka Rille, och det är alltid fem stjärnigt. För att använda en Looptroop-citering: "ni som förstår förstår, andra kan fantisera", Rille är helt keeng! Sen träffade jag även min föredetta flickvän som bor i kollektiv med Rille och ett par till trevliga människor. Träffade altlså Johanna.. det var ett beslut i sista minuten och jag var lite orolig at tdet skulle kännas jobbigt, men det gjorde det inte. Det kan sammanfattas i tre ord, roligt, mysigt och osentimentalt - vidare kan man förkorta det till ett ord: Keeeng! så det var king. Jag träffade även Oskar, Matilda, Beata, Joel, Stefan och de andra jag lärt känna genom Cirkus Miramar (som förövrigt spelade på Poesifestivalen i trollhättan som jag också var på i lördags) och det var ruskigt kul!
och, nästa sak att beröra är författaren Paolo Coelho. På bokrean förra året införskaffade jag boken Alkemisten av Coelho på inrådan av (hockey-)Kalle. Boken som berättar historien om Santiago, en andalusisk herdepojke, som följer sin dröm om att finna en av världens dyrbaraste skatter och är Coelhos mest kända verk. Jag köpte på årets bokrea en annan bok av samma författare som jag just läst klart. Boken heter Veronika bestämmer sig för att dö och precis som alkemisten är den berättad med stor intensitet och ett konstnärligt språk som snuddar vid magi. Alkemisten är ofta omnämnd som en bok som ger människor en förändrad syn på livet men den senare av böckerna är den som påverkat mig mest. Boken handlar om Veronika, en ung kvinna i Slovenien utan något egentligen att klaga på i livet - hon har ett fast arbete, ett billigt och enkelt boende och har inga som helst problem med män - och det får henne att försöka ta sitt liv. Veronika sväljer de fyra askar sömntabletter hon lyckats komm aöver och lägger sig för att somna in men vaknar efter en veckas koma upp på mentalsjukhuset Villete och blir bestört över att hon överlevt. Läkarna ger henne besked om att hon på sätt och vis inte alls överlevt, hennes hjärta tog så pass allvarlig skada av läkemedlena att hon inom en vecka kommer att dö. Veronika tvingas leva sina sista dagar på detta ställe och börjar så smått lära känna ett par andra patienter - ett par andra dårar. Veronikas funderingar kring sitt liv väcks och hon börjar fråga sig om det var hennes fel at thon hade ett tråkigt liv, om hon kunde göra någonting åt tristessen. Veronikas funderingar kring livet väcks just när hon inser att det kommer ta slut. Hon försöker slå bort funderingarna men lyckas inte, tillslut lyckas hon förlikas med insikten at thon ska dö. Det är i stora drag vad boken handlar om - men jag har inte avslöjat någonting som gör att den inte är värd att läsa! Coelho skriver med ett språk som för mina tankar till någonting svävande, vissa författare gör mellanlandningar, skutt eller långa löpsteg med sin läsare genom boken - Coelho får sina läsare att sakta levitera i något sorts lugn trots att man ständigt håller på att explodera av alla känslor som strömmar. När jag hittade boken på Bokia i Mora och läste baksidetexten fastnade jag direkt för boken och tänkte att den här ska jag läsa någon gång när jag verkligen vill känna svårmodet och när jag känenr att jag är för sprallig för poesi - då ska jag sänka mig själv med denna bok. Jag tänkte att man förmodligen sjunker så djupt i ångest och depp att man får jord i näsan av boken - jag hade fel. Jag har aldrig läst en bok som givit mig så stor livslängtan och som verkligen gjort mig glad - den var enastående, är enastående! Läs den!
Rubriken annonserar att jag ska beröra Majakovskij - det ska jag. I Vladimir Majakovskijs dikt Ett moln i byxor skriver han om hur dikter blir till, han skriver att det är galet att tro att dikter blir till genom att "En poet dyker upp öppnar munnen på glänt står där själfull och fånig och gapar" utan att orden måste ligga och gnaga och tära på poeten innan han kan skriva dem - och han skriver dem för att de gör ont och måste ut. Boken Veronika bestämmer sig för att dö har nämligen satt igång ord att gnaga i mig, jag känner på mig att jag kommer skriva en dikt om/av boken. Jag känner en stark längtan att skriva om Paolo Coelhos glömda karraktär, Villetes swedenborgska rum, insulinkoma, elekrokonvulsiv terapi och om paradisvisioner. Djupt i mig känner jag galenskapen, dårskapen och den totalt underbara känslan av att leva ligga på lur, det är helt underbart.
Till sist, nu ska jag prata om studentefestande. På torsdag, den nionde mars ska jag på studentfest och jag måste klä ut mig till någonting på kvällens tema. Kvällens tema är något så fantasilöst som Vilda Västern. Jag vägrar gå klädd som cowboy och jag vill inte heller klä ut mig till prostituerad. De idéer jag har kommit på är att klä ut mig till antingen en hängd man med svart huva, hängsnara, bakbundna händer och lite allmänt smutsiga kläder eller att klä ut mig till en dosa tuggtobak av märket Oliver Twist genom att ta ett Twisterspelbräde (alltså en sån där stor plastduk med olika färgprickar på) och tejpa på oliver på - då blir det ju Oliver Twist! Ni kan väl hjälpa mig att komma på bättre förslag - skriv en kommentar med ditt förslag, om ditt förslag blir det jag väljer bjuder jag på glass vid tillfälle!
Experimentet
Jag har just sett filmen Experimentet på SVT. för det första måste jag säga "fyfan" och sen att filmen var otroligt bra och om du inte sett den borde du göra det! Den väcker många tankar och förstående för allt som hände i abu-girab. Förståelse för att något sånt händer när osäkra och okunniga människor får mandat att utöva makt. Visst kan vakterna i filmens beteende förklaras som sinnessjukt men det är så mycket värre än så. Det är en person är dömd att bli rent sadistisk i en situation där han har makt. Varför? Få personer klarar av att ha 100%ig makt, han är osäker och lättprovocerad - egenskaper som väldigt få saknar helt.
Jag svamlar väl mest antar jag.. men shit alltså.. den filmen borde folk se!
Någon mer som såg/har sett den? och tyckte i så fall vad om den?
Jag svamlar väl mest antar jag.. men shit alltså.. den filmen borde folk se!
Någon mer som såg/har sett den? och tyckte i så fall vad om den?