misströstmisströst, pessimism och hat
Jag blir bara så trött på allt. Jag blir bara så less på allt. Jag är arbetslös och känner inte at tjag har någon drivkraft, ingenting att sikta på. Jag har ingenting i det här samhället att leva för. Jag har därför bestämt mig: Efter den här valrörelsen ska jag ut i världen. Jag ska kräla på marken för att finna en hand att gripa. Jag ska leta efter en annan luft, som känns skön att andas. Jag ska flytta, jag ska fly.
Får vi en borgerlig valseger kommer jag inte tillbaka...
Ey vännen!
Keep it up, no matter what!
Så länge du har poesin så kan ingen ta ifrån dig den där världen du har inom dig. Så länge du drömmer om en bättre värld så finns det en hopp om förbättring av världen kan ske.
Och skulle du nånsin känna dig övergiven i den onda världen som inte är som du vill att den ska vara så ring mig så gör vi revolution och poesi i den så den blir bättre :)
puss o kramar
Har du stuckit ännu?
Nej, jag har kommit på bättre tankar, nu jävlar är det opposition som gäller!
Synd. Jag hoppades att du hade lämnat landet vid det här laget. En revolterande poet på bidrag mindre hade varit ett steg i rätt riktning.
Sluta drömma. Klipp dig och framför allt. Skaffa dig ett jobb så vi andra slipper bära din börda.
Tyvärr, så lätt blir ni inte av med mig, det var en stund av misströst som fick mig att tänka så, men icke!
Och en sak vill jag poängtera:
Jag är under tjugo och får således ingen a-kassa (som förövrigt inte är ett bidrag utan en försäkring)- Jag söker heller inget socialbidrag. Du kan således sluta upp med att spela martyr och låtsas som att ja belastar dig på något vis.
Försäkring. Kalla det vad du vill. Eller rättare sagt, du väljer att kalla det vad sossarna kallar det. Svälj stoltheten, ge upp lättjan och skaffa dig ett jobb. Om du är under 20 är du ju vad som brukar kallas ung och frisk. Finns mängder jobb för sånna som dig här i Sverige. Och skulle det inte passa herrn kan ju något av de folkstyrda länderna China, Nordkorea eller Kuba kanske passa bättre?
En försäkring är någonting man ansluter sig till, betalar måntalig medlemsavgift/premie till och sedan får ut när vilkoren för den uppfylls (i fallet a-kassa när man blir ställd utan jobb). Jag är "ung och frisk" jag söker jobb och jag arbetar som lärarvikarie ett par dagar i månaden. Jag får inte fler jobb. Nålen finns, det är bara att gräva i höstacken. Jag snyltar inte på ditt system, jag kostar dig inga pengar och jag bidrar i den mån jag får till att öka på den offentliga budgeten, jag förstår inte varför du angriper mig?
För att ta dina idéer om att jag skulle passa bättre i Kina, Nordkorea eller Kuba på allvar i den har diskussionen måste jag ju utgå från att du syftar på att det där skulle finnas någon form av socialt skyddsnät med arbetslöshetsförsäkring och almännyttigt arbete att utföra. Tyvärr är det så att alla de tre nys snämnda länderna är diktaturer och jag skulle inte vilja bo där. Att fängsla och mörda meningsmotståndare är inte ett socialt skyddsnät jag vill leva ovan. Så inte heller dit kan du få mig att flytta, ty jag är demokrat.