Har suttit och jobbat lite med en dikt. Har klistrat ihop massa gamla grejer med lite nyare grejer och skrivit ytterligare en hel del nytt. Funderar på att kalla den "kär och galen". Till en början såg det ut att bli en kärleksdikt av klassiska mått, och det är ju lite tramsigt, så jag var tvunget att styra upp det....


Det här är ingen allegorisk dikt
det är ett sätt att skriva historia
det här är en schlager i flera skickt

jaget och duet blev sammanslaget
alla tydliga kanter var på väg att försvinna
vår saga var en fyrstämd duett
och jag hade börjat brinna.
Du drog fjärdrar för fönstren
våra kläder rann av och la sig runt sängen
jag delade in din mage i rutmönster
ritar egna fönster
ser rakt igenom dig

Vår hud löstes upp och vi blev pölar
vi föste runt denna exoterma klump
vad är det som gör att jag nu bölar
men du tog dina reagenter och gick, som av en slump
du gick och jag slutade brinna,
(min delta-entalpi är fyrsiffrigt
negativ, ja alltså min inre energi var länge borta
och det vägdes inte upp av att det yttre trycket
ökade, Ni vet H=U+PV)
en smält klump stelnar när värmen försvinner
och du gick när jag var en pöl
så det är på dig jag skyller
att jag inte fyller mina ord
med ett skönt yttre
det var du som fick namnge sången
den sång som jag aldrig skriver klart
ditt telefonnummer blev basgången
ditt skratt en förstasopran

Så nu sitter jag här och planerar
hur vi ska kunna laborera med varandra igen
Jag gör kartor av mina foton av dig
och reser över din kropp inatt
För du kommer aldrig kunna lämna mig
om jag gömmer mig i ditt skratt
om sextio år ska jag storma ditt ålderdomshem
och din senila hjärna ska jag lära dig en lögn
och jag vet att jag kommer få ta med mig dig hem
för jag kommer kalla det en konspiration mot vår kärlek
och du kommer ta det som ett svek och fly med mig
och jag ska ta hand om dig när du äntligen inser
att det är mig du vill leva med

PS. Precis innan du stack skrapade jag åt mig den biten som var din ena arm. Den ska du fåt illbaka på din ålders höst DS.