Visst är det skönt att få vara lite ytlig ibland, till viss del är vi alla det. Jag är bara så jävla less på all ytlighet. Jag satt nyss, i brist på annat att göra, och tittade på TV. Under den tiden hann jag helt seriöst med: Emmas v
värld på femman (Robinsson-Emma var i Libanon och blev förskräckt över at tman fick gifta sig med sina kusiner där), Idol (En mainstream pojke som sjöng kärlekslåtar på engelska och spelade gitarr och som tydligen ville sjunga i globen - som om jag bryr mig?), Big Brother (no comments) och reklam för l'oreals kräm mot celluliter (en reklam med tjejer i tjugoårsåldern som var halvnakna och skitnöjda med att inte ha celluliter). Jag är less på all denna ytlighet och på alla idioter. Jag är trött på att TV försöker sälja mig till skönhetsindustrin, jag är trött på en värld där alla ska vara stöpta i samma form, en form som endast kan skapas syntetiskt. Jag är inte syntetisk, jag är livs levande och består av organiskt material - jag är mörker och helvete och ekologiskt nedbrytbar. Försök inte göra mig tillnågonting annat.
 Jag är också jävligt tröt tpå alla mainstreammusiker, snygga pojkar och flickor som låter precis som alla andra och som sjunger värdelösa, engelska texter om kärlek och hur ont det gör.



"Jag köper världens dåtid
Priset för mitt begär
Jesus gav mig eran framtid
Den brinner på er färd
knyt din näve
gå i led
ta inget du vill ha
annars låser jag in och gräver ner
ni ska längta efter mer
Kräla med mig mot imorgon
eller lägg dig i din grav
jag finnsi dina ungar
det är mig de håller av

vila dig i elden"

Sleep now in the fire