Att vara nykter på ett ställe som Orsa yran, vars uppgift är att samla massa människor som gillar att vara kopiöst fulla och att lyssna på musik, är inte så kul. Igår var trevlig men samtidigt var det en kväll som gav upphov till ångest. Skönt att man inte ska bli sån på några månader - full alltså.

Det galna är att springa på flickor som kan få en att tappa balansen. En flicka som ler ett vackert leende och som därmed slår ut alla mina åtta sinnen. Möjligvis fråntaget syn och hörsel... Jag blir larvig, tafatt och oförmögen att  säga någonting vettigt. Jag tappar förmågan att konversera på ett normalt sätt.. Jag blir ett patetiskt kryp och ett för litet barn i för stora moccasiner, så att säga.

Tragiskt att säga det.. men sju helvete vad hon är vacker. Som sagt...

she must know the arts
of firing venomous darts
through hearts