likt en fluga som fastnat i den söta saften och nu sprattlar sig till döds tänker jag: "jaha, det blev så, alltså", jag tänker "nu har jag en blogg". Jag har precis börjat skriva på mitt första inlägg och kommer förmodligen bli helt såld på det.

Igår stod jag på ett gummigolv i en idrottshall i Borlänge och skrek som värsta beatles-fanet gjorde på 60-talet. Thåström spelade i Maserhallen och jag var där och såg så mycket fram emot det. Aftonbladet hade givit turné-premiären 5 plus och jag var laddad. Jag var laddad - Thåström tryckte av - jag exploderade. Det var fantastiskt. Sen drack vi folköl och pratade om facket och fackliga rättigheter. Det var bra.


Jag fick en bild som jag tyckte om igår. En flicka som så innerligt älskar pojken vars kind hon nu nuddar med sin högra hand. De ser inte på varandra - de kan inte - för deras kinder nuddar försiktigt varandra och flickans tumme rör sig långsamt över hans kind. Det ligger något vackert öve rdet hela, stillsammt återhållet men ändå så brinnande åtrått. Bilden jag fick på S2 i Borlänge bestod i precis den stunden då flickans tumme träffar pojkens mungipa och hon stelnar till, för han ler inte. Mungipan är helt avslappnad och den åtrående flickan åtrå vänder just i denna stund till att bli förtvivlan. Jag tyckte det var mycket vackert  - tragiskt men vackert.

på lovet ska jag bokföra - det ska bli mysigt