utkast: Minnesanteckningar till en kärleksdikt

Jaget och duet blir sammanslaget
det här är en monolog om en duett
vi löses upp i en kram, det strama och lama försvinner.
Jag brinner.
kläder rinner av och dina fjädrar spelar över min mage,
delar in den i rutmönster
ritar fönster och öppnar
 - ser rakt igenom mig
jag ser på dig och du ser på mig
och jag tänker att Gessle kränker
det vackra
korkar opp min kropp
du är campagne och dropp
jag en sprucken kastanj

Vår hud löses upp och blir till pölar på golvet
vi finns
- finns inte
- finns till
skrik om du finns
din Prins minns att han har funnits till

Resterna av våra kroppar spiller ut på på golvet
som i svarta hål stannar tiden till i denna förening av människospill
allt som finns är "tolv minuter i ett"
och om tolv långa minuter skjuter TVn salut för kärleken - till slagord om erotik
allt är sig likt men vi är pölar på golvet och då är allt lätt.

Kommentarer
Postat av: Anonym

jätte vacker ..

2006-04-09 @ 18:16:31
Postat av: linn

va fint :]

2006-04-12 @ 12:35:04

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress:

URL:

Kommentar:

Trackback