Jag har just läst ut Elva minuter av Paolo Coelho. Jag vet att jag har pratat mycket om honom på sistone, men efter Veronika bestämmer sig för att dö var det svårt att inte vilja ha mer. Elva minuter handlar, som Coelho skriver i inledningen, om ett känsligt ämne. Kärlek och sex. De böcker som finns som berör dessa ämnen tenderar att ha en väldigt gubbsjuk touch, men Elva minuter var ett undantag. Boken handlar om en ung brasilianska som blir tagen till Schweiz med löfte om att tjäna mycket pengar på att dansa (på en stripklubb skulle det visa sig). Hon gör några försök att bli modell men lyckas aldrig och slutar istället upp sm lyxprostituerad. Jag var lite skeptisk till en början (läs mer på Tora Breitholtz blogg: Den lyckliga horan är en myt) men när man kunda släppa tankarna i riktning Lilja 4-ever. Blev boken mycket intressant.

Sex och kärlek är tabu, även om tabun har försvunnit mer och mer iochmed sexualiseringen av det offentliga rummet m.m. Coelho tar upp ämnet, inte som en gubbsjuk som vill gotta sig i sexscener (endast ett fåtal sådana) utan på ett mer rationellt sätt. Sex och kärlek berörs teoretiskt och resonemangen slutar upp i
konstaterandet att kärleken och sex inte är teori, rationalitet och förnuft.

Jag tror att Elva minuter i stor utsträckning var orsaken til att jag började krafsa på dikten i förra inlägget (minnesanteckningar till en kärleksdikt). Som alltid lyckas Coelho väcka förmågan att drömma, att längta och även denna gång, känna en glad klump i magen.

Jag läste ut den här boken inatt och började idag på bussen på en ny höjdare - Boet av Franz Kafka. En långnovell (ca 40 sid.) som var det sista han skrev innan han dog. Den handlar om ett Jag (förmodligen någon form av insekt) och hur den inreder sitt bo och hur livet för honom ser ut. Stört och underbart på ett sätt bara Kafka kunde skriva.


"om jag inte tänker på kärlek, är jag ingenting"
Elva minuter