Jag har tappat bort min plånbok och busschauffören säger att jag måste betala trots att jag egentligen har busskort och har blivit av med plånboken. Jag betalar och sätter mig på bussen på väg hem. Jag börjar i smyg gråta för att busschauffören int elåter mig åka med. Är det en normal reaktion? Nej. Jag har mått åt helvete idag. Som jag skrev i ett mail tidigare: "jag är ett kompakt gasmoln som endast behöver en gnista för att explodera", jag har mått helvete. Inget speciellt, bara så mycket stress och press och krav och så lite kärlek, kramar och vackra bemötanden. Det var studentfest inatt och jag ville verkligen dit, jag insåg att jag hade en fest att ta igen efter att ha "skippat" förra. Men efter den gnistan på bussen insåg jag det jag misstänkt hela dagen - jag mår för kasst för att gå ikväll, jag är för schleten.

Dagen har varit helt åt helvete, allt förutom en sak, NevärlläjF! NevärlläjF släppte sin demo idag (typ den snyggaste skivan som någonsin har tillverkats)! De spelade även på korridoryran i skolan idag och gjorde ett helt klockrent framförande. De är hjältar - skönt med folk som vågar vara dumma i huvudet och utrycka det i musik (dum i huvudet är alltså bra som fan att vara!).  Den här skivan är det största som hänt i musikvärlden sedan philemon arthur and the dung släppte sin debutskiva 1972.



"jag lottar ut mina minnen
och räknar mina sinnen
5, 6, 7, 8.."