Ung Vänster Dalarnas arbetsutskott hade möte idag och det var jävligt bra och skönt. Vi har inte haft ett riktigt fungerande arbete i AU det här året men nu har vi snackat om det och är taggade, Fanny och Björn (Sofia döptes idag om till Björn) - nu kör vi!

Välfärd, makt och rättvisa - helt enkelt - spola skitsnacket, politik är någonting högst konkret och allvarligt. Folk betraktar mig ofta som "politiker" och jag känner mig varje gång felplaserad på något sätt. "Politiker" är i folks ögon tjocka gubbar med slips som man inte kan lita på och som inte tycker någonting eller vill någonting - Det är kring de fördommarna "de ny moderaterna" bygger sin kritik till sittande regering. Vem är då "politiker"? För många är politisk aktivism någonting politiker sysslar med, och politiker är ju som tidigare nämnts tjocka, opålitliga och ovilliga att göra någonting bra för någon.

Låt mig definiera min syn på politik och politisk aktivism, vi börjar enkelt:
Varje dag dör 40000 människor i världen av sjukdommar som lätt kan botas med antibiotika eller annan medicin. Medicinen är patenterad och säljs endast för väldigt dyra summor, piratkopierar du dessa mediciner för att ge elelr sälja billigt till de som behöver kommer du åka på gigantiska skadestånd. Skulle man plagiera den patenterade medicinen skulle det inte inskränka särskillt mycket av bolaget som äger patentets marknad, de säljer till västvärlden, inte till Afrika och Asien. Trots att deras marknad skulle förbli oberörd så låter de inte andra bolag tillverka billiga varianter som kan hjälpa alla i akut behov av medicin - för det förlorar de pengar på! En kort titt på samhället i stort, och vad ser man? Man ser ett typ exempel på kapitalism och hur den skadar människor. För mig är politisk aktivism att 1) se det, 2) tycka att det är förjävligt och 3) vilja göra någonting åt det.

Det finns andra exempel som inte är så stora, men att vara samhälleligt engagerad och intresserad av politik och vad den kan göra är enligt mig ett måste. Samhället är omgivet av politik, allt är politik och det handlar om att välja om man vill vara med och göra sin röst hörd eller låta andra styra. Visst är rösträtten viktig, det är mina gamla partikamrater som kämpade fram den, men det räcker inte att var fjärde år gå coh rösta och säga di eller da, det måste till mer än så för att frammana förändring och förbättring.

det här är politik:  Ingen kan väl ha missat att Franska regeringen drev igenom ett förslag som ska mer eller mindre krossa arbetsrätten för ungdomar så att ungdomar ska kunna slängas och bollas fram och tillbaka mellan olika arbetsgivare för vilken skit lön som helst. Franrikes ungdomar blev förbannade och gjorde motstånd och nu kan man läsa dethär en politisk seger i Frankrike, på grund av att många tillsammans sa ifrån när någonting var åt helvete fel!

Jag vet att ni alla har haft känslan av att det är förjävligt hur USA beter sig i Afgahnistan och Irak (och nu också Iran snart?), fan vad det är surt att inte veta om jag kommer få jobba kvar efter imorgon eller känslan (vanligast bland tjejer) av att inte våga gå genom parken eftersom den itne är upplyst och därför går den långa omvägen.

USA:s utrikespolitik måste bekämpas, de otrygga anställningarna måste bekämpas och tjejers makt och utrymme måste bli större.

Frihet, Socialism och Jämlikhet
eller som vi officiellt säger:
VÄLFÄRD MAKT RÄTTVISA

För mig blir det därför väldigt konstigt när jag får höra att jag är "politiker", på sätt och vis är jag det, ja, men det har en så nedsättande ton. Jag kommer säkert inte under min livstid uppnå frihet jämlikhet och socialism, men jag sk ahjälpa till att ta oss en bit på vägen.

Un pueblo unido..





När snacket ändå är hur mitt liv ser ut och funkar så fortsätter jag med en del som är väldigt viktig för mig och som kanske intresserar mina få bloggläsare. Jag ska nog skriva det som i mina vänkretsar kallas grinpopigt, men jag tar den, grabbar, här kommer grinpop-börje (kan säga att jag sitter och lyssnar på Dia Psalma när jag skriver detta)

Jag har på senare tid åter igen börjat leka med tanken på hur det hade kunnat bli, rent sadistiskt. Hur det hade blivit oim det blivit hon och jag, jag älskade henne, hon gillade typ mig,   hon hade pojkvän. Men tänk om hon vågat gå steget ut, hur hade det sett ut idag? Hade jag haft två ben och armarna rakt ut? hade jag skrivit poesi? (nej, föromlidgen inte) Jag var beredd att helt enkelt ge upp allt och bara vara för henne, men det tillät hon inte. Jag avgudar fortfarande i smyg Marias sätt att säga och göra vissa saker, och när jag ser henne händer det att jag blir skakis i benen.

lustigt det där, det blir mer och mer sant som Zedka säger i Coelhos "Veronika bestämmer sig för att dö": "Den första kärleken tar alltid slut, men den går aldrig över". Jag drömmer om denna flicka ibland, men det säger jag aldrig så att jag hör det.


helt ärligt
helt kärligt
helt härligt
helt förfärligt
helt ärrigt

Svar till Carl-Oscar Bohlin från moderata ungdomsförbundet: Vi skrev en insändare i Mora Tidning (060315) där vi hävdade att högern vill sänka skatten med 200 miljarder. Carl-Oscar Bohlin från moderata ungdomsförbundet svarade (060330) att de endast vill sänka skatten med 50 miljarder. Vi tycker det är konstigt att Carl-Oscar vågar påstå det då moderaterna på senaste stora partistämman (25-28 augusti 2005) fastslog att ”Den offentliga sektorns skuldsättning bör reduceras och skattetrycket sänkas till nivån i andra jämförbara industriländer” (källa: www.aip.nu). Det innebär en sänkning av den totala skatten från ca 50% till 40% (som är snittet i EU15) av BNP (bruttonationalprodukt). Vi ska försöka förtydliga dessa siffror: BNP uppgick 2005 till 2622 miljarder kr, en sänkning i moderaternas storleksordning innebär en sänkning med 250 miljarder kronor (lågt räknat). Fortfarande är siffrorna svåra att få ut någonting konkret av. Låt mig ge två förtydligande exempel: 250 miljarder kr motsvarar var femte skattekrona. 250 miljarder kronor motsvarar mer än hela landets totala utgifter för sjukvård. Förslag på en sådan skattesänkning har även tagits upp av ledande personer i alla andra borgerliga partier.

 

Carl-Oscar Bohlin, muf, skriver också att Vänsterns politik är dyr för att vi vill ta ifrån folk deras pengar och att vi kämpar för vanmakt. Högern menar att eftersom de vill sänka skatten kommer alla få mer och de som har det sämst få det bättre. Så är inte fallet. Skattesänkningar gynnar den ekonomiska eliten och inte oss vanliga människor. Skatten går idag, som jag tidigare nämnt, till att betala vård, skola, vägar m.m. och en sänkning av skatten skulle innebära mindre pengar till dessa välfärdsinrättningar. Den ekonomiska eliten skulle inte ha några problem att betala för sin vård och utbildning, de tar bilen istället för bussen. Det är mot oss vanligt folk som högerns skattesänkningar slår, vi måste satsa mer och inte mindre pengar på välfärden!

Läs vidare på: http://www1.techsell.se/aip/smpage.fwx?page=12&nyheter=10068

 

Björn Blomkvist
Björn Grahn
Ung Vänster Mora & Falun

(Efter slakt av dikten "Den ateistiske profeten Börje")



jag andas på min spegel och skriver med pekfingret strofer, som förtrollar
kokar ihop känslor i en lerdegel och serverar dem ristade i tegel
sätter segel med list, för det var visst som Hegel sa att jag förlorar mig själv för att finna mig i dig. Nåja, Jag är inte filosof som ska få er att vakna och det får ni finna er i. Jag räknar med att ingen saknar mina tankar när scenljuset slaknar. Vad gör jag då här? Jag betraktar, föraktar de som profiterar på kultur och jag profilerar mig som en av de poeter som förnekar gudar och kungligheter. En regnskur kommer flygande så fort jag sjunger i dur, det är därför jag ter mig sur.

Det blir på er jag avlastar detta som ett vendetta. En hämnare i hätta och tubsockor som bor i ett kor och saknar gemensam nämnare med mina troende inneboende. Jag är en av alla dockor som fått liv och gått ut i strid. fast jag gör det mest för att ha något skrivet om att jag givit upp illusionen om normen och att jag ogillar den illavarslande pensionsreformen.

Jag är floskelyttringen; muskelryckningen i din mungipa när du ler och den glipa i huset som släpper in ljuset som blänker i dina läppar. Jag är mannen i dina drömmar och drömmen i din man, ja, just han. Det var jag som försvann så fort du fann att lögnen var sann. Jag är hjärtat som brann och regnet som släckte det. Spöket som sov - jag väckte det. Jag är en grann ung man på arton år som står i poser på scen för er och stammar fram annagram och ordlekar om att jag förnekar gudar och kungliheter. Jag är precis som alla övriga bedrövliga dödliga som förstrött fötts via sms och är less på en värld med för få ferier - jag är en helt vanlig kille som gillar tecknade serier

Jag har tappat bort min plånbok och busschauffören säger att jag måste betala trots att jag egentligen har busskort och har blivit av med plånboken. Jag betalar och sätter mig på bussen på väg hem. Jag börjar i smyg gråta för att busschauffören int elåter mig åka med. Är det en normal reaktion? Nej. Jag har mått åt helvete idag. Som jag skrev i ett mail tidigare: "jag är ett kompakt gasmoln som endast behöver en gnista för att explodera", jag har mått helvete. Inget speciellt, bara så mycket stress och press och krav och så lite kärlek, kramar och vackra bemötanden. Det var studentfest inatt och jag ville verkligen dit, jag insåg att jag hade en fest att ta igen efter att ha "skippat" förra. Men efter den gnistan på bussen insåg jag det jag misstänkt hela dagen - jag mår för kasst för att gå ikväll, jag är för schleten.

Dagen har varit helt åt helvete, allt förutom en sak, NevärlläjF! NevärlläjF släppte sin demo idag (typ den snyggaste skivan som någonsin har tillverkats)! De spelade även på korridoryran i skolan idag och gjorde ett helt klockrent framförande. De är hjältar - skönt med folk som vågar vara dumma i huvudet och utrycka det i musik (dum i huvudet är alltså bra som fan att vara!).  Den här skivan är det största som hänt i musikvärlden sedan philemon arthur and the dung släppte sin debutskiva 1972.



"jag lottar ut mina minnen
och räknar mina sinnen
5, 6, 7, 8.."

Jag har just läst ut Elva minuter av Paolo Coelho. Jag vet att jag har pratat mycket om honom på sistone, men efter Veronika bestämmer sig för att dö var det svårt att inte vilja ha mer. Elva minuter handlar, som Coelho skriver i inledningen, om ett känsligt ämne. Kärlek och sex. De böcker som finns som berör dessa ämnen tenderar att ha en väldigt gubbsjuk touch, men Elva minuter var ett undantag. Boken handlar om en ung brasilianska som blir tagen till Schweiz med löfte om att tjäna mycket pengar på att dansa (på en stripklubb skulle det visa sig). Hon gör några försök att bli modell men lyckas aldrig och slutar istället upp sm lyxprostituerad. Jag var lite skeptisk till en början (läs mer på Tora Breitholtz blogg: Den lyckliga horan är en myt) men när man kunda släppa tankarna i riktning Lilja 4-ever. Blev boken mycket intressant.

Sex och kärlek är tabu, även om tabun har försvunnit mer och mer iochmed sexualiseringen av det offentliga rummet m.m. Coelho tar upp ämnet, inte som en gubbsjuk som vill gotta sig i sexscener (endast ett fåtal sådana) utan på ett mer rationellt sätt. Sex och kärlek berörs teoretiskt och resonemangen slutar upp i
konstaterandet att kärleken och sex inte är teori, rationalitet och förnuft.

Jag tror att Elva minuter i stor utsträckning var orsaken til att jag började krafsa på dikten i förra inlägget (minnesanteckningar till en kärleksdikt). Som alltid lyckas Coelho väcka förmågan att drömma, att längta och även denna gång, känna en glad klump i magen.

Jag läste ut den här boken inatt och började idag på bussen på en ny höjdare - Boet av Franz Kafka. En långnovell (ca 40 sid.) som var det sista han skrev innan han dog. Den handlar om ett Jag (förmodligen någon form av insekt) och hur den inreder sitt bo och hur livet för honom ser ut. Stört och underbart på ett sätt bara Kafka kunde skriva.


"om jag inte tänker på kärlek, är jag ingenting"
Elva minuter