precis som alla andra...
(Efter slakt av dikten "Den ateistiske profeten Börje")
jag andas på min spegel och skriver med pekfingret strofer, som förtrollar
kokar ihop känslor i en lerdegel och serverar dem ristade i tegel
sätter segel med list, för det var visst som Hegel sa att jag förlorar mig själv för att finna mig i dig. Nåja, Jag är inte filosof som ska få er att vakna och det får ni finna er i. Jag räknar med att ingen saknar mina tankar när scenljuset slaknar. Vad gör jag då här? Jag betraktar, föraktar de som profiterar på kultur och jag profilerar mig som en av de poeter som förnekar gudar och kungligheter. En regnskur kommer flygande så fort jag sjunger i dur, det är därför jag ter mig sur.
Det blir på er jag avlastar detta som ett vendetta. En hämnare i hätta och tubsockor som bor i ett kor och saknar gemensam nämnare med mina troende inneboende. Jag är en av alla dockor som fått liv och gått ut i strid. fast jag gör det mest för att ha något skrivet om att jag givit upp illusionen om normen och att jag ogillar den illavarslande pensionsreformen.
Jag är floskelyttringen; muskelryckningen i din mungipa när du ler och den glipa i huset som släpper in ljuset som blänker i dina läppar. Jag är mannen i dina drömmar och drömmen i din man, ja, just han. Det var jag som försvann så fort du fann att lögnen var sann. Jag är hjärtat som brann och regnet som släckte det. Spöket som sov - jag väckte det. Jag är en grann ung man på arton år som står i poser på scen för er och stammar fram annagram och ordlekar om att jag förnekar gudar och kungliheter. Jag är precis som alla övriga bedrövliga dödliga som förstrött fötts via sms och är less på en värld med för få ferier - jag är en helt vanlig kille som gillar tecknade serier
jag andas på min spegel och skriver med pekfingret strofer, som förtrollar
kokar ihop känslor i en lerdegel och serverar dem ristade i tegel
sätter segel med list, för det var visst som Hegel sa att jag förlorar mig själv för att finna mig i dig. Nåja, Jag är inte filosof som ska få er att vakna och det får ni finna er i. Jag räknar med att ingen saknar mina tankar när scenljuset slaknar. Vad gör jag då här? Jag betraktar, föraktar de som profiterar på kultur och jag profilerar mig som en av de poeter som förnekar gudar och kungligheter. En regnskur kommer flygande så fort jag sjunger i dur, det är därför jag ter mig sur.
Det blir på er jag avlastar detta som ett vendetta. En hämnare i hätta och tubsockor som bor i ett kor och saknar gemensam nämnare med mina troende inneboende. Jag är en av alla dockor som fått liv och gått ut i strid. fast jag gör det mest för att ha något skrivet om att jag givit upp illusionen om normen och att jag ogillar den illavarslande pensionsreformen.
Jag är floskelyttringen; muskelryckningen i din mungipa när du ler och den glipa i huset som släpper in ljuset som blänker i dina läppar. Jag är mannen i dina drömmar och drömmen i din man, ja, just han. Det var jag som försvann så fort du fann att lögnen var sann. Jag är hjärtat som brann och regnet som släckte det. Spöket som sov - jag väckte det. Jag är en grann ung man på arton år som står i poser på scen för er och stammar fram annagram och ordlekar om att jag förnekar gudar och kungliheter. Jag är precis som alla övriga bedrövliga dödliga som förstrött fötts via sms och är less på en värld med för få ferier - jag är en helt vanlig kille som gillar tecknade serier
Kommentarer
Postat av: Aurora
En helt underbar slutkläm!
Just den frasen går väldigt varm här...
Postat av: Bragekajsa
Great site
Trackback