mitt liv är bara prostitution
en iver att finna en tillflykt,
en bättre situation.
jag lever i en tömd och bortglömd dröm

bränner broar med blåslampa, ni kan kalla mig slampa
men det roar mig att trampa på era tår och händer
det är dags att vara ärlig, att erkänna alla bränder

bara var hos mig när det händer...

Jag har smugit upp bitar jag gillar mer än andra i den här dikten i tidigare inlägg.. Jag gillar var det här är på väg men det är mest lösrykta fraser än sålänge. Nåväl, mina c:a 2 läsare (vilka de nu är) måste ju få något att bita i... Förresten, läs Den vidunderliga kärlekens historia av Carl-Johan Vallgren om ni inte gjort det!


Prata väder

De flesta människor jag möter är som ozon, du är något vackert framför ett lyckligt fån. Du är åskdån som vill vara prisma för solen. Du är den där fina blandningen av att lisma och att faktiskt ha karisma, den bågen som håller mig uppe när jag trycks tillbaks av regnmoln. Ni vet de där människorna man inte låtsas om men som trycker sig på och ger frossa. Du är den vackra speglingen i den is jag vill krossa. Du är förseglingen på våren, som trycker bort kylan. Du torkar bort tåren och värmer mig när jag åker fyran.

För alla människor vi möter kan omvandlas till väder och det är dem det är fel på och inte våra kläder.

Jag sprayar nermalda män på min kropp för att lukta gott för dig men vätskan har blivit lågor innan de träffar mig. Det är uppenbart - jag har inga frågor. Pressar korken på flaskan jag vill brinna, så underbart. Att antändas av dig är en spännande tanke, du ska få allt du vill av denne panke kärlekskranke kraken. När alla lakan brinner upp vill jag vara ett moln, när du känner dig dum vill jag vara stum som ett fån. För det enda som skiljer mig från hercules är skorna jag bär, men min vogel kan flyga bort från all tristess.

Kalla mig morbid men jag älskar dig lite nedgången, dina former fantastiska när du jämförs med moln och den fantastiska sången om det faktiska i att åska är ett hån. Sen när du är borta och allting är svart är du fri att bränna mig tills dess att du måste omvandla dimman till dagg

att säga no offence känns inte helt ärligt, rent av förfärligt
men du kommer aldrig förstå vad jag känner, att det bränner
jag bara vill att du är där när det händer

Att antändas av dig är en spännande tanke,
du ska få allt du vill av denne panke kärlekskranke kraken.
När alla lakan brinner upp vill jag vara ett moln,
när du känner dig dum vill jag vara stum som ett fån.

Visst har jag tänkt tanken att bränna sista slanten på banken och klippa livhanken. För jag vill inte, kan inte, orkar inte mer. Det är en död man ni ser, och jag ler för att slippa fler frågor. Sätt min kropp i lågor och låt mig sen stå så, tyst och oberörd, jag ska inte säga ett knyst om att du kysst den kropp som snart är förstörd. (Vill ni låtsas bry er? sweet, ställ upp på rad)

Jag har rakblad sprit och sömntabletter
i dubletter och jag har cashewnötter

Bränn alla papper och glöm allt jag skrivit ner, snabba er att tömma alla minnen jag givit er. För jag vill se alla kort av mig i livet falna, mitt synfält smalna och känna denna kropp svalna. Ni har drivit mig fram till detta dumma beslut. Så slå på trumma, och skjut salut för jag har ledsnat på att sparka bakut. (Ni får mig inte glad så kom aldrig in hit)

Jag har rakblad sprit och sömntabletter
i dubletter och jag har cashewnötter

jag kan ju tillochmed mucka med nån på steroider tills jag avlider. Jag kan vila i frid. andas cyanid och bli en invalid individ varvid jag slipper blandas i fortsatt strid. Jag kan hoppa från balkongen - den ligger på sjätte våningen. Men ska sanningen fram igen så gör jag ingenting men har ni aldrig lekt med den tanken? Att bränna sista slanten på banken och klippa livhanken.

Jag har rakblad sprit och sömntabletter
i dubletter och jag har cashewnötter






Inte klar än, men jag är ganska nöjd hittills...

Centrala studiestödsnämnden är hämnden för varje slösad sommarjobs krona. Jag har allt svårare att somna bort för jag stressar mer och mer. Precis som er lever jag på lånad tid för tid är pengar och jag får aldrig sova i andras sängar för hur ska jag lyckas få någon få fäng i säng när min öppningsfras på kalas alltid är: "om du hittar en peng snälla ge mig den", äh skitsamma jag drar - Vi CSN!

Vad säger man? Min blogg har väl gått från att vara ett bollplank för mitt diktande, via ett pottpuri av pretentioner, till att vara rätt död. Men jag tänkte köra fingrarna i halsen och spy ur mig ett citat ur den för närvarande (as in ikväll) bästa låttexten - Your possible pasts av Pink Floyd, från skivan Final Cut:

She stood in the doorway, the ghost of a smile
Haunting her face like a cheap hotel sign.
Her cold eyes imploring the men in their macs
For the gold in their bags or the knives in their backs.
Stepping up boldly one put out his hand.
He said, "I was just a child then, now I'm only a man."

Do you remember me,  how we used to be,
Do you think we should be closer?

Jag dog den 20e augusti och just i de ögonblicken kom flickan mest känd som valkyria till mig. Hon rycker och sliter i mig och skiter fullständigt i att jag skriker: jag vill inte dö denna sommardag. Vi flyger över östermalm i lag med Valkyrior med andra lik i sin famn, de var Filip och Filippa släpandes på Fillan - han dog ju på fyllan. De bar mig genom luften och vi landade framför Odens moders närmsta män, även kända som Alkemister. Jag utbrister var har jag hamnat vem har mig lämnat och vad ska jag ta mig till? Jag vill veta varför jag måste suse och skrape och (bildligt) lape blodet från bärserkens märken och varför har de kabbat upp särken? Många frågor och få får svar - det finns många kvar att besvara. Ingen fara för Bärserkarna lärde oss gasquea med vett och på rätt sätt och lätt att vi var kassa till början för n0llan kom in först och vi kan än ej förstå hur det går för oss om vi tar för givet att få ge oss i lag med alla dessa teknologer. Som om det här var någon sorts politik för en svåger - jag menar n0llan har ju ihop det med pH. Men visst och då så, kvar att presentera är egentligen bara barderna de som leker på blodigt allvar. Barderna bär den viktigaste bördan de tar hand om grisen som slaktas varje gasque och som återuppstår när vi sänkt över vår slask, dagen efter tar en Resorb-tår, för från fru Ohlson får Jesus idén om flera liv. Kemi är sektionen med riktigt bra driv, så höj nu en skål, i Ölen så kall, drick nu en skål för Campus Valhall.

Du säger att du måste
skriva poesi
så gör det på svenska
för du kan inte engelska
tillräcklig bra

Jag läser dig och ser
och förstår hur du skriver
du öpnnar munnen
och står och gapar
själfullt och innerligt
men även jag har lärt mig
att det inte går till så

och låter du orden värka
som ryssen lärt oss
bygger du ändå nya hinder
genom att översätta
på ett undermåligt

Jag tror inte på att du måste,
du vill bara verka svår
så knip igen tills du har
känslor av nästan
mänsklig natur


Ni är bara bitar i barriären

här är den hopslagna varianten av två dikter som jag ahr börjat använda mig av...

Det här är ingen allegorisk dikt
det är ett sätt att skriva historia
det här är som schlager i flera skickt
det är en dikt till en flicka som får klockor
att sluta tick, tick, ticka

jaget och duet blev sammanslaget
alla tydliga kanter var på väg att försvinna
vår saga var en fyrstämd duett
och jag hade börjat brinna.
Du drog fjärdrar för fönstren
våra kläder rann av på något sätt
jag delade in din mage i rutmönster
ritar egna fönster
jag Såg rakt igenom dig

Vår hud löstes upp och vi blev pölar
vi föste runt denna heta klump
ska man finna vackrare ting får man länge leta
men du tog dina reagenter och gick, som av en slump
du gick och jag slutade brinna,
en smält klump stelnar när värmen försvinner

 

och du gick när jag var en pöl
så det är på dig jag skyller
att jag inte fyller mina ord
med ett skönt yttre
det var du som fick namnge sången
den sång som jag aldrig skriver klart
ditt telefonnummer blev basgången
ditt skratt en förstasopran

skriv mitt namn i eftertexten
för jag var där och såg,
all bluff och båg
och nog såg jag
att du var förädisk som en drog
och jag såg hur du vred om,
vred hjärtat ur hans kropp,
jag var där och såg,
skriv mitt namn,
han missade ditt i varningstexten
men låt mitt stå i appenedixen

du klöste namnen ni ristat
in i hjärnbarken
då du listat hans hjärta
och kastat det på marken
du var varken eller
så han har inga fotografier att bränna
och inga brev heller
bara tyst musik.. att bränna
för att sedan klösa och riva
sig själv och sen skriva
att han rister av pulsen från en tabla
och att han löser upp impulsen som brister
i vatten och häller på sin semipermeabla
hud

du strör det inte, möjligtvis spiller
men du gödde honom med salt
och han slickade såren, knaprar piller
när det är kallt
du skriker till honom på våren;
förlåt för allt
det är nog dags för dig att ta mark..

vem fan har sagt att ensam är stark?

Riv sönder,
för det här håller inte
och jag orkar inte
så ät mig,
eller mata mig.
Jag skiter i vilket.

Den här är för oss som föredrar att förbanna mörkret framför att riva ner fördragna gardiner. För det är ju så, det är en mörkvärld där ute och inget att se så vi stänger in oss allena och låter mörka tankar vara just bara det. Ute är det stort och kallt, vanvård, sorg död - där finns allt. Lite ljus läcker in i mitt mörka vardagsrum och ni ser mig lugga min skugga, kalla den sugga och sen rygga bakåt när den reser sig med ett elakt flin och försvinner, mina tankar brinner av tändsticksfacklor i mitt kranium - tankar flyter runt som döda fiskar i ett akvarium ? men här inne är det lugnt. Det är tungt att inse att jag lever för kickar, att jag slickar cyanid från citronskal, lindar in mig i celluloid i tron att jag ska få förstå livets bräcklighet, men det enda jag förstår är varför jag leker estradpoet. Men från mitt mörka rum har jag rest tillbaka till framtiden tack, George Orwell där ute finns storebrors varenda cell men jag är trygg i mitt citadell.

 

Om det spökar i skallen och du är paranoid, låt då varje strid ta tid för det finns alltid någon som ser och ber för att du ska falla ner i fördärv och tragik. Det är läxan jag lär för min skugga försvann, men i ont försåt den dök upp igen ifrån köket och slog mig medvetslös med en plåt. När jag vaknar upp har natten lagt sig och tiden är inne, jag duschar, rakar mig, och förbereder mitt sinne - imorgon ska jag vakna med ett väldigt suddigt minne av mina demoner, skuggor, väderkvarnar jag varnar er: förbli ytliga och ombytliga om ni vill orka med, låt dem aldrig få se dig gråta och var alltid snabb att förlåta.

Snälla om ni hör mitt rop på hjälp, stjälp då ut en hand eller räck mig ett glas iskallt vatten, för mina demoner rör sig med en gras som katten om natten. Du må finna det förförande fantastiskt att min kropp är elastisk men jag vill ju bara bli elektrisk i en hektisk sista färd i denna värld innan min hjärnas härdsmälta och hjärtas implosion. För här är en tärd kropp som vägrar stå upp utan regelbundna läxor och ett liv fyllt av häxor. Men för att nå diktens kärna och sammanfatta min situation: Jag bor kvar i mitt kor men tänkte börja be när jag blir stor för du skall ingen Börje hava jämte mig men jag vill ha dig.

vi slickar cyanid från frimärken
berusar oss, bedövar
för att äntligen få sova
lugnt