Vi (eller egentligen ina föräldrar) är med i en fårförening, alltså en förening som äger ett par får ihop. Det första jag lärde mig ur det var att får 1) Säger mää och aldrig bää - min uppväxt har byggt på lögn, 2) att om man vrålar "hallååå" svarar fåren med "määääää", det är kul. Vad som dock inte är så kul är att nu har vi börjat få en del lamm, och en del tackor klarar inte av att ta hand om dem. Igår tog mor hem ett lamm och idag konstaterade vi att hans mamma hade juver-inflamation och vi tvangs därför att ta hem alla tre lammen som den tackan fött. Ett lamm på ett par dagar behöver en hel del mat och för att de ska överleva måste man mata dem med nappflaska. Det är olidligt - dessa flasklamm är så himla söta och gosiga och blir så otroligt keliga när de blir större.

Nu har jag suttit i två timmar och tittat på TV och nappflaskat lamm. De är söta och låter väldigt sött - men mycket. När de inte käkar slaggar de eller raglar omkring på sina små taniga ben och tittar på saker - det är kul.

Jag återkommer med berättelser om hur det går med dem senare.



Här matar jag Roine medan Rambo och Rosita törstar efter mer låtsasdi