Slips-Börje?
Ung Vänster Dalarnas arbetsutskott hade möte idag och det var jävligt bra och skönt. Vi har inte haft ett riktigt fungerande arbete i AU det här året men nu har vi snackat om det och är taggade, Fanny och Björn (Sofia döptes idag om till Björn) - nu kör vi!
Välfärd, makt och rättvisa - helt enkelt - spola skitsnacket, politik är någonting högst konkret och allvarligt. Folk betraktar mig ofta som "politiker" och jag känner mig varje gång felplaserad på något sätt. "Politiker" är i folks ögon tjocka gubbar med slips som man inte kan lita på och som inte tycker någonting eller vill någonting - Det är kring de fördommarna "de ny moderaterna" bygger sin kritik till sittande regering. Vem är då "politiker"? För många är politisk aktivism någonting politiker sysslar med, och politiker är ju som tidigare nämnts tjocka, opålitliga och ovilliga att göra någonting bra för någon.
Låt mig definiera min syn på politik och politisk aktivism, vi börjar enkelt:
Varje dag dör 40000 människor i världen av sjukdommar som lätt kan botas med antibiotika eller annan medicin. Medicinen är patenterad och säljs endast för väldigt dyra summor, piratkopierar du dessa mediciner för att ge elelr sälja billigt till de som behöver kommer du åka på gigantiska skadestånd. Skulle man plagiera den patenterade medicinen skulle det inte inskränka särskillt mycket av bolaget som äger patentets marknad, de säljer till västvärlden, inte till Afrika och Asien. Trots att deras marknad skulle förbli oberörd så låter de inte andra bolag tillverka billiga varianter som kan hjälpa alla i akut behov av medicin - för det förlorar de pengar på! En kort titt på samhället i stort, och vad ser man? Man ser ett typ exempel på kapitalism och hur den skadar människor. För mig är politisk aktivism att 1) se det, 2) tycka att det är förjävligt och 3) vilja göra någonting åt det.
Det finns andra exempel som inte är så stora, men att vara samhälleligt engagerad och intresserad av politik och vad den kan göra är enligt mig ett måste. Samhället är omgivet av politik, allt är politik och det handlar om att välja om man vill vara med och göra sin röst hörd eller låta andra styra. Visst är rösträtten viktig, det är mina gamla partikamrater som kämpade fram den, men det räcker inte att var fjärde år gå coh rösta och säga di eller da, det måste till mer än så för att frammana förändring och förbättring.
det här är politik: Ingen kan väl ha missat att Franska regeringen drev igenom ett förslag som ska mer eller mindre krossa arbetsrätten för ungdomar så att ungdomar ska kunna slängas och bollas fram och tillbaka mellan olika arbetsgivare för vilken skit lön som helst. Franrikes ungdomar blev förbannade och gjorde motstånd och nu kan man läsa dethär en politisk seger i Frankrike, på grund av att många tillsammans sa ifrån när någonting var åt helvete fel!
Jag vet att ni alla har haft känslan av att det är förjävligt hur USA beter sig i Afgahnistan och Irak (och nu också Iran snart?), fan vad det är surt att inte veta om jag kommer få jobba kvar efter imorgon eller känslan (vanligast bland tjejer) av att inte våga gå genom parken eftersom den itne är upplyst och därför går den långa omvägen.
USA:s utrikespolitik måste bekämpas, de otrygga anställningarna måste bekämpas och tjejers makt och utrymme måste bli större.
Frihet, Socialism och Jämlikhet
eller som vi officiellt säger:
VÄLFÄRD MAKT RÄTTVISA
För mig blir det därför väldigt konstigt när jag får höra att jag är "politiker", på sätt och vis är jag det, ja, men det har en så nedsättande ton. Jag kommer säkert inte under min livstid uppnå frihet jämlikhet och socialism, men jag sk ahjälpa till att ta oss en bit på vägen.
Un pueblo unido..
När snacket ändå är hur mitt liv ser ut och funkar så fortsätter jag med en del som är väldigt viktig för mig och som kanske intresserar mina få bloggläsare. Jag ska nog skriva det som i mina vänkretsar kallas grinpopigt, men jag tar den, grabbar, här kommer grinpop-börje (kan säga att jag sitter och lyssnar på Dia Psalma när jag skriver detta)
Jag har på senare tid åter igen börjat leka med tanken på hur det hade kunnat bli, rent sadistiskt. Hur det hade blivit oim det blivit hon och jag, jag älskade henne, hon gillade typ mig, hon hade pojkvän. Men tänk om hon vågat gå steget ut, hur hade det sett ut idag? Hade jag haft två ben och armarna rakt ut? hade jag skrivit poesi? (nej, föromlidgen inte) Jag var beredd att helt enkelt ge upp allt och bara vara för henne, men det tillät hon inte. Jag avgudar fortfarande i smyg Marias sätt att säga och göra vissa saker, och när jag ser henne händer det att jag blir skakis i benen.
lustigt det där, det blir mer och mer sant som Zedka säger i Coelhos "Veronika bestämmer sig för att dö": "Den första kärleken tar alltid slut, men den går aldrig över". Jag drömmer om denna flicka ibland, men det säger jag aldrig så att jag hör det.
helt ärligt
helt kärligt
helt härligt
helt förfärligt
helt ärrigt
Välfärd, makt och rättvisa - helt enkelt - spola skitsnacket, politik är någonting högst konkret och allvarligt. Folk betraktar mig ofta som "politiker" och jag känner mig varje gång felplaserad på något sätt. "Politiker" är i folks ögon tjocka gubbar med slips som man inte kan lita på och som inte tycker någonting eller vill någonting - Det är kring de fördommarna "de ny moderaterna" bygger sin kritik till sittande regering. Vem är då "politiker"? För många är politisk aktivism någonting politiker sysslar med, och politiker är ju som tidigare nämnts tjocka, opålitliga och ovilliga att göra någonting bra för någon.
Låt mig definiera min syn på politik och politisk aktivism, vi börjar enkelt:
Varje dag dör 40000 människor i världen av sjukdommar som lätt kan botas med antibiotika eller annan medicin. Medicinen är patenterad och säljs endast för väldigt dyra summor, piratkopierar du dessa mediciner för att ge elelr sälja billigt till de som behöver kommer du åka på gigantiska skadestånd. Skulle man plagiera den patenterade medicinen skulle det inte inskränka särskillt mycket av bolaget som äger patentets marknad, de säljer till västvärlden, inte till Afrika och Asien. Trots att deras marknad skulle förbli oberörd så låter de inte andra bolag tillverka billiga varianter som kan hjälpa alla i akut behov av medicin - för det förlorar de pengar på! En kort titt på samhället i stort, och vad ser man? Man ser ett typ exempel på kapitalism och hur den skadar människor. För mig är politisk aktivism att 1) se det, 2) tycka att det är förjävligt och 3) vilja göra någonting åt det.
Det finns andra exempel som inte är så stora, men att vara samhälleligt engagerad och intresserad av politik och vad den kan göra är enligt mig ett måste. Samhället är omgivet av politik, allt är politik och det handlar om att välja om man vill vara med och göra sin röst hörd eller låta andra styra. Visst är rösträtten viktig, det är mina gamla partikamrater som kämpade fram den, men det räcker inte att var fjärde år gå coh rösta och säga di eller da, det måste till mer än så för att frammana förändring och förbättring.
det här är politik: Ingen kan väl ha missat att Franska regeringen drev igenom ett förslag som ska mer eller mindre krossa arbetsrätten för ungdomar så att ungdomar ska kunna slängas och bollas fram och tillbaka mellan olika arbetsgivare för vilken skit lön som helst. Franrikes ungdomar blev förbannade och gjorde motstånd och nu kan man läsa dethär en politisk seger i Frankrike, på grund av att många tillsammans sa ifrån när någonting var åt helvete fel!
Jag vet att ni alla har haft känslan av att det är förjävligt hur USA beter sig i Afgahnistan och Irak (och nu också Iran snart?), fan vad det är surt att inte veta om jag kommer få jobba kvar efter imorgon eller känslan (vanligast bland tjejer) av att inte våga gå genom parken eftersom den itne är upplyst och därför går den långa omvägen.
USA:s utrikespolitik måste bekämpas, de otrygga anställningarna måste bekämpas och tjejers makt och utrymme måste bli större.
Frihet, Socialism och Jämlikhet
eller som vi officiellt säger:
VÄLFÄRD MAKT RÄTTVISA
För mig blir det därför väldigt konstigt när jag får höra att jag är "politiker", på sätt och vis är jag det, ja, men det har en så nedsättande ton. Jag kommer säkert inte under min livstid uppnå frihet jämlikhet och socialism, men jag sk ahjälpa till att ta oss en bit på vägen.
Un pueblo unido..
När snacket ändå är hur mitt liv ser ut och funkar så fortsätter jag med en del som är väldigt viktig för mig och som kanske intresserar mina få bloggläsare. Jag ska nog skriva det som i mina vänkretsar kallas grinpopigt, men jag tar den, grabbar, här kommer grinpop-börje (kan säga att jag sitter och lyssnar på Dia Psalma när jag skriver detta)
Jag har på senare tid åter igen börjat leka med tanken på hur det hade kunnat bli, rent sadistiskt. Hur det hade blivit oim det blivit hon och jag, jag älskade henne, hon gillade typ mig, hon hade pojkvän. Men tänk om hon vågat gå steget ut, hur hade det sett ut idag? Hade jag haft två ben och armarna rakt ut? hade jag skrivit poesi? (nej, föromlidgen inte) Jag var beredd att helt enkelt ge upp allt och bara vara för henne, men det tillät hon inte. Jag avgudar fortfarande i smyg Marias sätt att säga och göra vissa saker, och när jag ser henne händer det att jag blir skakis i benen.
lustigt det där, det blir mer och mer sant som Zedka säger i Coelhos "Veronika bestämmer sig för att dö": "Den första kärleken tar alltid slut, men den går aldrig över". Jag drömmer om denna flicka ibland, men det säger jag aldrig så att jag hör det.
helt ärligt
helt kärligt
helt härligt
helt förfärligt
helt ärrigt
Kommentarer
Trackback