Jag har tappat bort min plånbok och busschauffören säger att jag måste betala trots att jag egentligen har busskort och har blivit av med plånboken. Jag betalar och sätter mig på bussen på väg hem. Jag börjar i smyg gråta för att busschauffören int elåter mig åka med. Är det en normal reaktion? Nej. Jag har mått åt helvete idag. Som jag skrev i ett mail tidigare: "jag är ett kompakt gasmoln som endast behöver en gnista för att explodera", jag har mått helvete. Inget speciellt, bara så mycket stress och press och krav och så lite kärlek, kramar och vackra bemötanden. Det var studentfest inatt och jag ville verkligen dit, jag insåg att jag hade en fest att ta igen efter att ha "skippat" förra. Men efter den gnistan på bussen insåg jag det jag misstänkt hela dagen - jag mår för kasst för att gå ikväll, jag är för schleten.

Dagen har varit helt åt helvete, allt förutom en sak, NevärlläjF! NevärlläjF släppte sin demo idag (typ den snyggaste skivan som någonsin har tillverkats)! De spelade även på korridoryran i skolan idag och gjorde ett helt klockrent framförande. De är hjältar - skönt med folk som vågar vara dumma i huvudet och utrycka det i musik (dum i huvudet är alltså bra som fan att vara!).  Den här skivan är det största som hänt i musikvärlden sedan philemon arthur and the dung släppte sin debutskiva 1972.



"jag lottar ut mina minnen
och räknar mina sinnen
5, 6, 7, 8.."

Jag har just läst ut Elva minuter av Paolo Coelho. Jag vet att jag har pratat mycket om honom på sistone, men efter Veronika bestämmer sig för att dö var det svårt att inte vilja ha mer. Elva minuter handlar, som Coelho skriver i inledningen, om ett känsligt ämne. Kärlek och sex. De böcker som finns som berör dessa ämnen tenderar att ha en väldigt gubbsjuk touch, men Elva minuter var ett undantag. Boken handlar om en ung brasilianska som blir tagen till Schweiz med löfte om att tjäna mycket pengar på att dansa (på en stripklubb skulle det visa sig). Hon gör några försök att bli modell men lyckas aldrig och slutar istället upp sm lyxprostituerad. Jag var lite skeptisk till en början (läs mer på Tora Breitholtz blogg: Den lyckliga horan är en myt) men när man kunda släppa tankarna i riktning Lilja 4-ever. Blev boken mycket intressant.

Sex och kärlek är tabu, även om tabun har försvunnit mer och mer iochmed sexualiseringen av det offentliga rummet m.m. Coelho tar upp ämnet, inte som en gubbsjuk som vill gotta sig i sexscener (endast ett fåtal sådana) utan på ett mer rationellt sätt. Sex och kärlek berörs teoretiskt och resonemangen slutar upp i
konstaterandet att kärleken och sex inte är teori, rationalitet och förnuft.

Jag tror att Elva minuter i stor utsträckning var orsaken til att jag började krafsa på dikten i förra inlägget (minnesanteckningar till en kärleksdikt). Som alltid lyckas Coelho väcka förmågan att drömma, att längta och även denna gång, känna en glad klump i magen.

Jag läste ut den här boken inatt och började idag på bussen på en ny höjdare - Boet av Franz Kafka. En långnovell (ca 40 sid.) som var det sista han skrev innan han dog. Den handlar om ett Jag (förmodligen någon form av insekt) och hur den inreder sitt bo och hur livet för honom ser ut. Stört och underbart på ett sätt bara Kafka kunde skriva.


"om jag inte tänker på kärlek, är jag ingenting"
Elva minuter

åh, herregud. Jag vill skriva någonting, jag känner att jag måste skriva någonting men känner mig stum i hela kroppen. Jag har precis sett en av de bästa filmerna någonsin. Requiem for a dream. Otroligt vilken film, förbannat stark. Till en början verkade filmen bara lite lagom urflippad och sånna filmer gillar jag. Vanligtvis börjar filmer ganska lugnt och dalar sedan ner till en lagom störd nivå, den här hade ingen botten. Requiem for a dream var så otroligt stark och så helt jävla utflippad - man blir illamående och vill titta bort men blicken är klistrad. Man vill inte se, men kan inte förmå sig att titta bort. äckligt störd och så jävla snygg. Jag vet inte om jag ska gå och spy eller om jag bara ska skjuta mig i skallen direkt - fyfan vilken bra film.

den får 5 sköldpaddor av fem möjliga ¤¤¤¤¤; blir en solklar femma på filmtipset.se!

Idag (18 mars 2006) är det tre år sedan USA invaderade Irak. Folk dör fortfarande och ockupationsmakten USA stöd för sin närvaro från det Irakiska folket - that's US democracy. Irak förblir den enda fria demokrati där utländsk militär kontrollerar landet - tur att det är Irak, annars hade man nästan kunnat tro att USA bara ersatt ett skräckvälde med ett annat, som passar dem bättre.




visst är det trist att bush är rasist

utdrag ur dikten fotsoldat (skriven i höstas):

"så visst nu känns det rätt trist
att vistas i en kista
medan världen flyter ovanför
och människor stolt gör honör
för en general och sen dör

Det är så det går
men läker tiden alla sår
 - som krigen sår"


"Irak förblir den enda fria demokrati där utländsk militär kontrollerar landet - tur att det är Irak, annars hade man nästan kunnat tro att USA bara ersatt ett skräckvälde med ett annat, som passar dem bättre"

Läs Flamman!

Det här blogginlägget kommer att beröra de sakerna jag nämnde i rubriken, alltså lite smått och gott.

Till att börja min vistelse i Göteborg. Den var jävligt kul. Till att börja med måste jag säga att jag träffade Christian Bengtsson, aka Rille, och det är alltid fem stjärnigt. För att använda en Looptroop-citering: "ni som förstår förstår, andra kan fantisera", Rille är helt keeng! Sen träffade jag även min föredetta flickvän som bor i kollektiv med Rille och ett par till trevliga människor. Träffade altlså Johanna.. det var ett beslut i sista minuten och jag var lite orolig at tdet skulle kännas jobbigt, men det gjorde det inte. Det kan sammanfattas i tre ord, roligt, mysigt och osentimentalt - vidare kan man förkorta det till ett ord: Keeeng! så det var king. Jag träffade även Oskar, Matilda, Beata, Joel, Stefan och de andra jag lärt känna genom Cirkus Miramar (som förövrigt spelade på Poesifestivalen i trollhättan som jag också var på i lördags) och det var ruskigt kul!

och, nästa sak att beröra är författaren Paolo Coelho. På bokrean förra året införskaffade jag boken Alkemisten av Coelho på inrådan av (hockey-)Kalle. Boken som berättar historien om Santiago, en andalusisk herdepojke, som följer sin dröm om att finna en av världens dyrbaraste skatter och är Coelhos mest kända verk. Jag köpte på årets bokrea en annan bok av samma författare som jag just läst klart. Boken heter Veronika bestämmer sig för att dö och precis som alkemisten är den berättad med stor intensitet och ett konstnärligt språk som snuddar vid magi. Alkemisten är ofta omnämnd som en bok som ger människor en förändrad syn på livet men den senare av böckerna är den som påverkat mig mest. Boken handlar om Veronika, en ung kvinna i Slovenien utan något egentligen att klaga på i livet - hon har ett fast arbete, ett billigt och enkelt boende och har inga som helst problem med män - och det får henne att försöka ta sitt liv. Veronika sväljer de fyra askar sömntabletter hon lyckats komm aöver och lägger sig för att somna in men vaknar efter en veckas koma upp på mentalsjukhuset Villete och blir bestört över att hon överlevt. Läkarna ger henne besked om att hon på sätt och vis inte alls överlevt, hennes hjärta tog så pass allvarlig skada av läkemedlena att hon inom en vecka kommer att dö. Veronika tvingas leva sina sista dagar på detta ställe och börjar så smått lära känna ett par andra patienter - ett par andra dårar. Veronikas funderingar kring sitt liv väcks och hon börjar fråga sig om det var hennes fel at thon hade ett tråkigt liv, om hon kunde göra någonting åt tristessen. Veronikas funderingar kring livet väcks just när hon inser att det kommer ta slut. Hon försöker slå bort funderingarna men lyckas inte, tillslut lyckas hon förlikas med insikten at thon ska dö. Det är i stora drag vad boken handlar om - men jag har inte avslöjat någonting som gör att den inte är värd att läsa!  Coelho skriver med ett språk som för mina tankar till någonting svävande, vissa författare gör mellanlandningar, skutt eller långa löpsteg med sin läsare genom boken - Coelho får sina läsare att sakta levitera i något sorts lugn trots att man ständigt håller på att explodera av alla känslor som strömmar. När jag hittade boken på Bokia i Mora och läste baksidetexten fastnade jag direkt för boken och tänkte att den här ska jag läsa någon gång när jag verkligen vill känna svårmodet och när jag känenr att jag är för sprallig för poesi - då ska jag sänka mig själv med denna bok. Jag tänkte att man förmodligen sjunker så djupt i ångest och depp att man får jord i näsan av boken - jag hade fel. Jag har aldrig läst en bok som givit mig så stor livslängtan och som verkligen gjort mig glad - den var enastående, är enastående! Läs den!
Rubriken annonserar att jag ska beröra Majakovskij - det ska jag. I Vladimir Majakovskijs dikt Ett moln i byxor skriver han om hur dikter blir till, han skriver att det är galet att tro att dikter blir till genom att "En poet dyker upp öppnar munnen på glänt står där själfull och fånig och gapar" utan att orden måste ligga och gnaga och tära på poeten innan han kan skriva dem - och han skriver dem för att de gör ont och måste ut. Boken Veronika bestämmer sig för att dö har nämligen satt igång ord att gnaga i mig, jag känner på mig att jag kommer skriva en dikt om/av boken. Jag känner en stark längtan att skriva om Paolo Coelhos glömda karraktär, Villetes swedenborgska rum, insulinkoma, elekrokonvulsiv terapi och om paradisvisioner. Djupt i mig känner jag galenskapen, dårskapen och den totalt underbara känslan av att leva ligga på lur, det är helt underbart.

Till sist, nu ska jag prata om studentefestande. På torsdag, den nionde mars ska jag på studentfest och jag måste klä ut mig till någonting på kvällens tema. Kvällens tema är något så fantasilöst som Vilda Västern. Jag vägrar gå klädd som cowboy och jag vill inte heller klä ut mig till prostituerad. De idéer jag har kommit på är att klä ut mig till antingen en hängd man med svart huva, hängsnara, bakbundna händer och lite allmänt smutsiga kläder eller att klä ut mig till en dosa tuggtobak av märket Oliver Twist genom att ta ett Twisterspelbräde (alltså en sån där stor plastduk med olika färgprickar på) och tejpa på oliver på - då blir det ju Oliver Twist! Ni kan väl hjälpa mig att komma på bättre förslag - skriv en kommentar med ditt förslag, om ditt förslag blir det jag väljer bjuder jag på glass vid tillfälle!

Jag har just sett filmen Experimentet på SVT. för det första måste jag säga "fyfan" och sen att filmen var otroligt bra och om du inte sett den borde du göra det! Den väcker många tankar och förstående för allt som hände i abu-girab. Förståelse för att något sånt händer när osäkra och okunniga människor får mandat att utöva makt. Visst kan vakterna i filmens beteende förklaras som sinnessjukt men det är så mycket värre än så. Det är en person är dömd att bli rent sadistisk i en situation där han har makt. Varför? Få personer klarar av att ha 100%ig makt, han är osäker och lättprovocerad - egenskaper som väldigt få saknar helt.

Jag svamlar väl mest antar jag.. men shit alltså.. den filmen borde folk se!

Någon mer som såg/har sett den? och tyckte i så fall vad om den?