Vad säger man? Min blogg har väl gått från att vara ett bollplank för mitt diktande, via ett pottpuri av pretentioner, till att vara rätt död. Men jag tänkte köra fingrarna i halsen och spy ur mig ett citat ur den för närvarande (as in ikväll) bästa låttexten - Your possible pasts av Pink Floyd, från skivan Final Cut:

She stood in the doorway, the ghost of a smile
Haunting her face like a cheap hotel sign.
Her cold eyes imploring the men in their macs
For the gold in their bags or the knives in their backs.
Stepping up boldly one put out his hand.
He said, "I was just a child then, now I'm only a man."

Do you remember me,  how we used to be,
Do you think we should be closer?