det här är den sista färden
och jag använder en kass metafor som en metamofos om min syn på världen. Det är stelt och helt banalt för er men för mig är det helt avgörande. Du må finna det förförande och fantastiskt att min kropp är elastisk men jag vill ju bara bli elektrisk. I en hektisk sista färd i denna värld (och så massa dåliga rim som flärd och härd)
i en tärd kropp som vägrar stå opp utan regelbundna läxor och ett liv fyllt av häxor. Jag bor kvar i mitt kor men tänkte börja be när jag blir stor för du ska inga Björnar hava jämte mig men  jag vill ha dig.