En skön kille vid namn Anton har kommit med en del hetska kommentarer till ett antal av mina tidigare inlägg, som berört politik. Det slog mig at tmitt svar till honom gott kunde skrivas i ett n ytt inlägg, för det har så pass mycket av innehåll som jag vill publicera att jag finner det onödigt at tbara lägga det i en kommentar i ett gammalt inlägg.

Jag har både hört och läst Lars Ohlys kommentarer till valförlusten, han säger att vi nu ska vara en aktiv, stenhård opposition, skulle det vara något konstigt?  När ett parti sitter i riksdagen och tillhör en minoritet är det solklart at tman ska bedriva en opposition.

Problemet med att "sossarna [...] förlorade makten till en motståndare som gick till val på sänkt A-kassa och fler arbetstillfällen" är ju att vi för första gången i historien hör en borgerlighet gå till val på att låta som sossar, och sossar går till val på att låta som vänsterpartister. Göran Persson var en illa omtyckt person och att (S) satsade allt på honom gjorde att alliansens fokusering på vem som ska vara statsminister gick hem.

Jag vet att arbetstillfällen finns, men inte arbeten. Jag står fast vid att Ohly var lysande i SVT:s utfrågning. Han fick fram just det, att det behövs folk som jobbar men det finns inte arbeten. Skillnaden? De som idag jobbar mest och hårdast, stressar mest och har sämst betalt är de som jobbar inom den offentliga sektorn. Det gör mest kvinnor, med dåliga anställningsvilkor (timvikariat). Lars Ohly framförde på ett skarpt och lysande sett i utfrågningen att vi därför måste: 1) anställa 200 000 nya människor i den offentliga sektorn, 2) höja kvinnors löner, 3) Stärka arbetsrätten och anställningstryggheten.

Vänsterpolitiken är inte död. Den lever och dess liv är nu, med en borgerlig regering, viktigare än på mycket länge. "Anton" Säger att man inte längre får kalla sig kommunist eftersom det innebär politiskt förtryck. Jag kan inte se ett mer glasklart politiskt förtryck än ett samhälle där man inte får kalla sig kommunist. Anton säger att det inte finns och aldrig har funnits ett av folket styrt, rättvist samhälle. Det har han rätt i. Det som får mig att rynka på ögonbrynen är att han därmed fastslår att vänsterpolitiken är död och att det är politiskt förtryck att kalla sig kommunist och att man därför inte får göra det. Det är fel.

Jag hoppas innerligt på ett samhälle där människor inte behöver "gå på bidrag"  eller a-kassa (återigen: a-kassan är en försäkring, inte ett bidrag!) och jag hoppas på fler anställda inom den offentliga sektorn. För vi behöver fler arbeten inom vården, skolan och äldre omsorgen, för de som arbetar där nu stressar så till den grad att de kommer hamna i långa sjukskrivningar av det.

Vänsterpolitiken har flera gånger förklarats död av högern. Så enkelt får de det inte som att vi bara lägger oss ner och klappar ihop. Vänsterpolitiken inte bara lever, den är någonting nödvändigt för att kunna bygga ett samhälle som skapar rättvisa åt alla!

Det finns många som ännu inte bestämt sig för hur de ska rösta. många funderar fortfarande på om de ska rösta borgerligt eller rött. Till de som funderar över att lägga sin röst på de borgerliga partierna eftersom de lovar att skapa fler jobb genom skattesänkningar och sänkningar av a-kassan vill jag visa på lite statistik. 1991 tillträdde regeringen Bildt, en moderatregering, 1994 tog socialdemorkatin tillbaka makten. Här kommer lite statistik över arbetslösheten under 1990-talet. hämtad från AMS.se.

ÅR      Arbetslösa och konjukturberoende program

1990  2,9%

1991  5,2%

1992  10,7%

1993  14,8%

1994  15,7%

1995  14,7%

1996  14,1%

1997  13,1%

1998  10,8%

1999  9,7%

2000  7,9%

2001  6,9%

2002  6,8%

2003  7,1%

2004  7,7%

2005  8,0%

Vi ser tydligt hur borgerlig politik leder till högre och inte lägre arbetslöshet.

Rösta rött imorgon! Ge inte borgarna en chans till att ställa till fanstyg i Rosenbad.

Min mor besökte för ett par dagar sedan marknaden Mat kring Siljan. Där hade hon blivitpåhoppad av en överdrivet trevlig kvinna från Centerkvinnorna, en kvinnoorganisation inom centerpartiet. Hon blev tillstucken ett tjockt häfte som hette "Mat för dagen", på baksidan ser vi Maud Olofsson posera med ett stort bylte sallad i famnen, bredvid en kvinna jag inte känner igen, som också har något stort grönt i famnen. Kvinnorna ser lyckliga ut. För mig är det mest naturliga att ett häfte som heter Mat för dagen behandlar massvälten i världen, hur de stora klyftorna mellan syd och nord kan elimineras, men icke. Mat för dagen är en kokbok, med ett tjugotal olika recept i.

När DN i förrgår publicerade en ledare om de olika partiledarnas, i allianspartierna, uppgifter inom alliansen och Maud Olofsson hålls fram, dels som den flitigaste och bästa EU-kramaren och dels som en "morsa-feminist" så faller bitarna på plats. När hon säger sig vara feminist är det efter definitionen "kvinnor ska utföra det obetalda hemarbetet och serva sin man, men hon ska respekteras när hon gör det - trots att hon är kvinna". Att Maud Olofsson ser det effektivaste sättet för Centerkvinnorna att nå ut till sin målgrupp är genom kokböcker med för- och eftertext med (c)-politik gör det hela väldigt tydligt. Maud Olofsson vill inte se klyftorna mellan könen grusade, hon är en särartsfeminist som menar att kvinnor hör hemma vid spisen - om man inte har råd (vilket alla i hennes verklighet har) med en piga.


I samma ledare beskriver man självfallet även Lars Leijonborgs uppgifter i alliansen:
"I stället har folkpartiledaren Lars Leijonborg i den här valrörelsen den svåra uppgiften att balansera kraven på lag och ordning och hårdare tag i skola såväl som bland invandrare mot den traditionella socialliberala hållningen."
Folkpartiets rasistiska politik beskrivs endast väl inbakat i massa annat, så att läsare som inte är uppmärksamma inte ska tänka på det: "hårdare tag [...] bland invandrare"

De här människorna står för det jag inte vill se vid makten: Rasism, antifeminism och underkastelse gentemot EU. Allt detta lyckas DN:s ledarsida åskådliggöra. Vill du eller vill du inte ge makten åt dessa människor? Det börjar bli dags att ta ställning!