Jag fick idag, för första gången ever, se ett foto på min första riktiga kärlek. Det var mysko. Det var flera år sedan och det var idag. Det kändes konstigt men ändå rätt likgiltigt. Det var så likgiltigt för mig att jag inte ens bemödar mig att skriva ett blogginlägg om saken o_O



Search and destroy

Jag borstar tänderna två gånger om dagen. jag läser böcker. jag läser nyhetstidningar. jag tar tre sorters receptbelagd medicin regelbundet. jag dricker mjölk dagligen. jag använder tandtråd. jag tänker på och funderar kring känslor. jag försöker sätta upp mål för att ha någonting att kämpa för. jag dricker öl ibland och jag snusar. jag spelar gitarr och sjunger för mig själv.

Ständigt i en strävan efter att uppnå någon sorts balans. Jag försöker hitta en fast punkt att hålla fast vid. och hur går det, tror ni?

man kan annars utrycka det som den genialiske Kjell Höglund

"Många anser att dom finner
det dom söker medelst tinner
andra anser däremot
att alkohol är bättre bot

Andra håller sig till sprutor
eller pangar fönsterrutor
det finns många andra sätt
men finns det något som är rätt?

Världen är i stort sett rutten
överklassen är besutten
säjer somliga som vet
livets stora hemlighet

Andra menar sig förnimma
förekomsten av en strimma
från en högre gudsgestalt
som förväntas ordna allt

En del håller sej till sängar
eller samlar mycket pengar
vad som därutöver är
ska vi inte nämna här"

jag har svurit för mig själv att jag ska förbli den pojk som står ensam, stilla när alla andra dansar - j ag har svurit på att titta på när mitt snus förloras i vimlet och blir till aska. JAg ska slaska på askan av min själ och jag ska traska på den träl som blir den raska version av min tron av min iron av min trikitrion (någonting sådant finns inte - det här är farligt)


sov i eldens flammor

Visst är det skönt att få vara lite ytlig ibland, till viss del är vi alla det. Jag är bara så jävla less på all ytlighet. Jag satt nyss, i brist på annat att göra, och tittade på TV. Under den tiden hann jag helt seriöst med: Emmas v
värld på femman (Robinsson-Emma var i Libanon och blev förskräckt över at tman fick gifta sig med sina kusiner där), Idol (En mainstream pojke som sjöng kärlekslåtar på engelska och spelade gitarr och som tydligen ville sjunga i globen - som om jag bryr mig?), Big Brother (no comments) och reklam för l'oreals kräm mot celluliter (en reklam med tjejer i tjugoårsåldern som var halvnakna och skitnöjda med att inte ha celluliter). Jag är less på all denna ytlighet och på alla idioter. Jag är trött på att TV försöker sälja mig till skönhetsindustrin, jag är trött på en värld där alla ska vara stöpta i samma form, en form som endast kan skapas syntetiskt. Jag är inte syntetisk, jag är livs levande och består av organiskt material - jag är mörker och helvete och ekologiskt nedbrytbar. Försök inte göra mig tillnågonting annat.
 Jag är också jävligt tröt tpå alla mainstreammusiker, snygga pojkar och flickor som låter precis som alla andra och som sjunger värdelösa, engelska texter om kärlek och hur ont det gör.



"Jag köper världens dåtid
Priset för mitt begär
Jesus gav mig eran framtid
Den brinner på er färd
knyt din näve
gå i led
ta inget du vill ha
annars låser jag in och gräver ner
ni ska längta efter mer
Kräla med mig mot imorgon
eller lägg dig i din grav
jag finnsi dina ungar
det är mig de håller av

vila dig i elden"

Sleep now in the fire

Nu har jag laggt, vad jag tror är, den sista handen vid den dikt jag kommer uppträda med på Musik över Gränserna, tisdag och onsdag, sista veckan i maj. Imorgon ska jag skrivaupp... lev väl

se mig, hör mig - det kommer bli grymt!

jag är precis som alla andra som andas på sin spegel och skriver med pekfingret
om ett kaotiskt inrett liv som tidsfördriv kokar jag mina känslor i en lerdegel och serverar dem ristade i tegel. sätter segel med list, för det var visst som Hegel sa att jag förlorar mig själv för att finna mig i dig. och visst är jag precis lika trist som alla andra låtsasfilosofer. Det är empiriskt bevisat att ingen saknar mina strofer när scenljuset slaknar. Jag betraktar, föraktar de som profiterar på kultur och jag
profilerar mig som en av de poeter som förnekar gudar och kungligheter. Nu blir
det på er jag lägger min last för detta, min vendetta.

Jag är precis som alla andra hämnare i hätta och träskor som bor i ett kor och saknar gemensam nämnare med mina troende inneboende. Jag är precis som alla andra dockor som i tid och otid går sprattlande ut i strid. fast jag gör det mest för att ha något skrivet att jag givit upp illusionen om normen och pensionsreformen, jag är precis som alla andra som gråtande låter utlåtanden låta ut som slagord om kärleken och revolutionen

Jag brukar hyra ut mina fina minnen och jag räknar mina sinnen, 4, 5, 6, 7 Jag är nu den spröda lämningen, den som vill skriva en dikt till den fina flickan i stora salen, på balen, hon i den röda klänningen
 
 - She does know the breaking-hearts-arts
   or herhaps it was Amour, that whore that used four
   venomous darts when he ambushed me...
jag är en av alla poeter som inte ens säkert vet vad du heter.

Jag är floskelyttringen; muskelryckningen i din mungipa när du ler och en glipa i husen som skänker ljusen som blänker i blusen. Jag är mannen i dina drömmar och drömmen i din man, ja, just han. jag försvann när ni fann att lögnen var sann. Jag är hjärtat som brann och regnet som släckte det. spöket som sov - jag väckte det.

Jag är en grann ung man på arton år som står i poser på scen för er och stammar fram annagram och ordlekar om att jag förnekar gudar och kungliheter. Jag är precis som alla övriga bedrövliga dödliga som förstrött fötts via sms och är less på en värld med för få ferier - jag är en helt vanlig kille som gillar tecknade serier

Jag kan nu konstatera att jorden är platt - har ägnat den senaste tiden åt att lyssna på Thåströms gamla skivor "Thåström" och "Xplodera mig 2000" och jag kan helt enkelt bara konstatera att det är grymt bra musik. Har lyssnat på för mycket Thåström och skrivit för lite skolarbeten. Men jag överlever nog.. inte.

På musiken idag fick jag veta två saker: 1) Jag har för dåligt gehör för att få MVG i musik - that's just bullshit och jag ska göra ett gehörsprov imorgon för att bevisa det. Jag är less på att man måste vara en produkt från Orsa för att per automatik inte behandlas glättigt med spelad glädje av vår musiklärare
. 2) Jag måste korta ner min dikt till musik över gränserna för att få vara med, that's just bullshit. Jag ska göra det, men jag är jävligt less på att man måste vara en slätstruken mainstream-sångare från Orsa för att inte per automatik inte vara först att bli bortsorterad, eller så är det bara för att man har någonting uppskattat att komma med.




Det är lustigt att man ibland kommer på exakt vad man borde ha sagt så här i efterhand: "jag känner likadant ungefär varje gång jag ser dig på scen"


Jag vill bli elektrisk

Jag flyttar till falun i juni. Förhoppningsvis ska jag jobba. Jobbar jag ska jag bo kvar. Bor jag i Falun i höst ska jag gå en studiecirkel i spanska. Efter det har jag ärliga funderingar på att flytta till Venezuela. den bolivarianska revolutionen inger hopp och jag är less på västvärlden. Jag vill bort, och det enda ställe jag kan tänka mig att åka flytta till är Sydamerika i allmänhet, Venezuela i synnerhet.

She does know the breaking-heart-art
or perhaps it was Amor, that whore
that used four venomous darts
when he ambushed me
or perhaps it was a part of the floor ball fee





poesi till projektet, kanske..